Högarna växer
Allt röj i högarna under hösten har gett föga resultat måste jag väldigt skamset meddela.
Ambitionen var annars väldigt vällovlig - här skulle det rensas och röjas för att förpassa onödigheter till pappers- och annan återvinning/alternativt till Myrorna eller liknande organisationer.
Så har det inte blivit. Visserligen har vissa högar minskat men å andra sidan har tidigare icke-högar vuxit till sig rejält.
Vilken fysikalisk eller psykologisk lag styr sådana här processer? Den formeln måste jag försöka klura ut, om annat än inte så för att en gång för alla komma tillrätta med den egentliga problematiken. Den problematik som ställer frågan om vad som får en att vilja föda en liten hamster inombords?
Hamstrade gjorde man i Kristids-Sverige en gång för länge, länge sedan. Men varför i hela friden ska man behöva hamstra nu när hyllorna dignar av överflöd och all tänkbar information lätt hittas på nätet där allt borde kunna lagras virtuellt och inte ta det minsta fysiska utrymme i anspråk.
Men allt sådan där är blott och bart teorier. Verkligheten är en helt annan. Ta all denna reklam som flödar in genom brevlådeinkastet dag ut och dag in. Med det ena erbjudandet bättre och mer lockande än det andra. Och med alla fiffiga vikningar på pappren och med argumenten staplade för att jag som konsument ska förmås att kasta mig in i åratals av bindningar för någon receptsamling, vitaminpreparat eller vad det nu kan vara. Varför spar man på sådant?
Ett gott råd från företagsvärlden lyder att aldrig röra ett papper mer än en gång. Läs budskapet och fatta beslut direkt. Arkivet eller papperskorgen.
Så borde man agera hemmavid också. Ta en flyktig titt på varje reklamerbjudande och bestäm sedan omgående om det är något att ha eller om det är något man inte vill befatta sig med.
Om det vore så enkelt ändå. Råkar jag nånstans hitta en utläst eller kvarglömd tidning kan jag för inget smör i Småland avhålla mig från att kasta mig över publikationen, skumma igenom den för att sedan ta med den hem och lägga den i högen för framtida nyttigheter. Alltså den hög där jag tror jag ska finna viktiga ledtrådar till framtiden.
Positivt dock är att det finns en liten motionspotential inlagd i allt det här med gamla papper. Alltså de som jag till sist kommer mig för att sortera ut och lägga i bruna kassar till återvinning. Det är nämligen en rejäl promenad fram och tillbaka till sopcontainern.
Kretsloppet är därmed slutet. Och vissa högar har faktiskt blivit lite mindre. Men inte vet jag så värst mycket mer om framtiden ändå trots att jag sparat informationen så länge att tidningsstapeln så när höll på att välta.
Men nu är tidningarna på väg mot nedmalning och pappersbruk. För att snart bli tryckpapper igen. Som man kan köpa eller lägga beslag på. Och börja stapla i nya högar innan rundgången blir fullbordad på nytt.
Produktion och konsumtion går hand i hand, tycks det. Tack vare hamstrar som jag.
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist".
Skicka till ramky@telia.com DS.