««  Till ettan    ««  Till nyhetsarkivet  

[ 021221 ]
Tomten - vem är han

Den tomten som vi idag är bekanta med är en underlig sammanslagning av olika traditioner och kulturer både från norden, Sydeuropa och USA. Här är ett försök att reda ut begreppen i denna intressanta och underliga historia.

Med rötter långt tillbaka i den Svenska folktron så fanns det en allmän tro på att varje gård hade sin egen skyddsande. Han kallades tomten och sas vara en släkting till vättarna, han var småväxt, urstark och lynnig, dessutom urgammal. Han var en liten gråklädd man oftast med ett stort skägg som arbetade för gårdens välbestånd, han hjälpte till med allehanda göromål och kunde varna för faror. Men om man inte höll sig väl med honom kunde han dra olycka över gården och dess innevånare, han tålde inte skämt och var väldigt lättretad. Heliga Birgitta, som levde på 1300-talet, ansåg att det förelåg en konflikt mellan tomten och kyrkan, i sina uppenbarelser skriver hon att människorna skall undvika att dyrka "tompta gudhi", då det var oförenligt med den kristna tron. Ända in på 1900-talet levde motståndet mot tomten i de kristna kretsarna, idag ingår han utan att någon reagerar i det kristna julfirandet och dyker även upp i kyrkor och församlingar trots sitt hedniska ursprung.

Tomten var rättvis både mot människor och djur, han tyckte inte om att någon tvingades att arbeta för hårt, då kunde han ställa till med obehag, Hans speciella favorit bland djuren var hästen, som tomten hade ett gott öga till. Men han gjorde inget arbete gratis, gröten var tomtens drivmedel, och de som missunnade honom denna låg illa till.

För att hålla sig väl med tomten så skulle man sätta ut mat, detta var allra viktigast på julafton då det skulle serveras gröt i en stor skål med smörklick och en träsked att äta med, en sked av trä var ett måste då han avskydde metaller, och brukar du sätta ut ett grötfat på trappan på julafton till tomten så upprätthåller du ett fruktbarhetsoffer som pågått sen hednisk tid.

Men denna gårdsvätte har föga gemensamt med vår nuvarande tomte, han delade inte ut några presenter, det hade han ingen tid till utan hade mycket viktigare saker för sig på gården. Men själv skulle han ha gåvor och särskilt i jultid, och det var bäst han fick det annars kunde han ilskna till och se till så att gården hamnade i olycka. Tomten är väl det enda övernaturliga väsen som fanns i det gamla bondesamhället som överlevt landsbygdens avfolkning och blivit stadsbo.

Ännu kan vi inte spåra några direkt givmilda drag som kännetecknar vår tids tomte, så vi får i vårt sökande bege oss söderut till staden Myra (Demre) i södra Turkiet. Det är i början av 300-talet och här lever och verkar en biskop som heter Nikolaus, han är en väldigt godhjärtad man som alltid ställde upp för dom som behövde hjälp såsom fattiga, uteliggare. Han sägs ha hjälpt tre systrar från att säljas till en bordell genom att ge dom var sin påse med guld.

Nikolaus avlider den 6 december år 326 och blir sen helgonförklarad ca 600 år efter sin död år 933, och blir nu helgonet Sankt Nikolaus, en symbol för givmildhet och beskydd bl.a. för sjömän, fångar, barn och ogifta flickor. Staden Myra blir en vallfärdsort dit många beger sig för att hedra det givmilda och beskyddande helgonet Sankt Nikolaus.

Men tider av ofärd kommer och år 1087 stjäl några Italienska sjömän hans kvarlevor och tar med sig dom till Bari i Italien. Hans popularitet ökade bara mer och mer i mellan- och Nordeuropa. Den 6:e december varje år så firade man honom, en tradition som för övrigt lever kvar i vissa länder ännu i våra dagar.

När sen utvandringen till Amerika drog igång på 1600-talet så tog man traditionen med sig. Clemet C Moore skriver sen dikten "A visit from S:t Nicocaus" år 1823, i den skapar han myten om en tomte som åker en släde som dras av åtta renar och som stannar till vid varje hus och släpper ner julklappar genom skorstenen, han gjorde även tomten rödklädd. Disney skapade sen den tecknade klassikern "Tomteverkstaden" som visas på TV varje jul, därmed var tomten en gång för alla etablerad.

Men vår Svenska tomte då, när kommer han in i bilden. I början av 1800-talet så var det julbocken som stod för julklappsutdelningen när han gick från dörr till dörr och knackade på och slängde in en present. Men den som stod för skapandet av vår nuvarande tomte var konstnärinnan Jenny Nyström som under andra halvan av 1800-talet tecknade en ny sorts tomte. Hon slog helt enkelt ihop den gamla svenska gårdstomten med det givmilda Turkiska helgonet Sankta Nikolaus, och inspirerades säkert också av den amerikanska tomten som skapats några årtionden tidigare.

På detta sätt kom vår nuvarande rödklädda och givmilda tomte till, han har dock med åren blivit alltmer kommersiellt utnyttjad till barnens och affärernas stora glädje.