««  Till ettan    ««  Till nyhetsarkivet  

[ 021221 ]
Julottan har gamla anor

Redan på 500-tlaet firades julotta i Sverige. Man begav sig till kyrkan redan vid fyratiden på morgonen för att hinna fram i tid. Men man fick inte vara för tidig då enligt gammal tro de bortgångna då firades "de dödad julmässa" i kyrkan strax innan den vanliga mässan började. Hade man då otur och komma dit så kunde man bli släpad ner i graven, och hemska historier om detta brukade berättas i hemmen under julen.

Släde var ett vanligt transportmedel till julottan i äldre tider, långa bloss lyste upp färden, dessa slängdes sen i en hög på kyrkbacken där besökarna sen kunde värma sig innan de gick in i kyrkan. Julottan kunde var i ända upp till fyra timmar.

Det var på den tiden även sed att det skulle stå ett tänt ljus i alla stugans fönster när resenärerna till julottan passerade, någon på gården fick sen stanna hemma för att passa alla ljusen så det inte tog eld i huset.

Efter julottan kom dagens höjdpunkt, kapplöpningen hem. För enligt gammal tro skulle den som kom först hem till byn få sin skörd först bärgad nästa år.

Till skillnad mot i dag ansågs det ytterst opassande att gå bort på besök på juldagen. Man skulle istället tillbringa tiden i hemmet och under stillhet. Kanske läsa en bok, sjunga psalmer eller läsa högt ur bibeln. De stora kalasens tid kom dagen därpå under annandagen. I dag är julottan inte så vanligt förekommande som förr i tiden, de har i stället ersatts av midnattsmässor på julaftons kväll.