Ingen ljusning i sikte. De svenska insatserna i OS är inte riktigt vadvi hade förväntat oss. Att vi möjligen får anledning att glädja oss åt ishockeylaget eller curlinglaget är väl det som håller oss vid liv för tillfället. Antingen svär vi ve och förbannelse över lillgrannen Norges framgångar, eller också gläds vi med norrmännen. Vi kan gott kosta på oss att vara lite storsinta ett par veckor tycker jag, de har ju inte så mycket övrigt att glädja sig åt. Visserligen kan de åka till Sverige och handla billigt för sina oljepengar, Sverige har ju blivit för norrmännen ungefär vad Ullared är för oss svenskar.

För övrigt kan vi väl bara konstatera att inget är sig likt längre inom företagarvärden. Fel, allting är sig likt menar jag. Den ene efter den andre av näringslivets toppar ertappas med både händer och fötter i syltburken. Ingen av dessa giriga slipsnissar har haft en tanke på att deras pengabegär skulle komma upp till ytan på det sätt som skett på senaste tiden. Percy Barnevik, en av Sveriges verkliga kultfigurer, är den senaste i raden av syltburksslickare. Hans 930 miljoner kronor i bonus eller pensionspremie eller vad det nu kallas tycker han själv inte är något som är speciellt stötande. Möjligen, säger han, kommer pengarna upp på bordet vid fel tidpunkt. Man måste ha i åtanke fortsätter han mässande, att dessa pengar är från den tiden då företaget ABB gick bra! Det handlar ju egentligen inte om mer än 200 miljoner per år i bonus under den goda tiden. Tyvärr verkar det inte vara någon som har förstått detta, säger han i ett försök att få oss vanliga dödliga idioter att begripa att 200 mille är som vilken normal veckopeng som helst.

Om inte detta skulle vara nog så dyker det upp den ena bonusaffären efter den andra. Securitas, Ericsson och ett flertal företag börjar synas i sina solkiga sömmar. Alla har på något sätt premierat sina höga chefer med fantasisummor. ”Goda prestationer skall belönas” som Peter Wallenberg så fyndigt uttrycker det. Ja, ja, hoppas han kommer ihåg detta då det är dags att löneförhandla med övriga anställda inom Wallenbergimperiet. Kanske vore en idé att placera de stora beslutens män i låglöneländer som Estland eller Polen exempelvis. Kunde kanske komma upp i en sisådär tjogotusen kronor i årsbonus. Om företaget gick bra förstås.

Samtidigt som Wallenbergarna på alla sätt försöker skylla ifrån sig skyfflas den ena illaluktande dynghögen efter den andra runt i pengamaktens boning. Ingen vill kliva fram och erkänna att de deltagit i uppgörelsen. Det skulle ju kunna påverka möjligheten att själv få ta del av framtida miljoner. Det gäller att tysta ner hela affären, låta den falla i glömska och fortsätta klappa varann i ryggen. För att den snart faller i glömska kan vi vara övertygade om. Ingen förmår i dessa tider att engagera sig nån längre stund, inte ens om det handlar om miljarbelopp som rinner ner i någon pengamissbrukares fickor. Senast föreslog gamle volvochefen Sören Gyll att man borde införa en maxgräns för pensionsavtalen. Själv fick han ynka 60 miljoner då han slutate i Volvos ledning. Rena svältlönen.

Föd hemma – det är nog bäst?

För att göra aningen tvära kast i floran av funderingar kan jag inte låta bli att förundras över vetenskapens upptäckter. För några dagar sen läste jag i en tidning att det var ”säkrast att föda på mindre sjukhus”, enligt en alldeles nyligen gjord undersökning. Läste några månader tidigare en annan undersökning som fastslog att ”det helt klart var säkrast att föda på de större sjukhusen i Sverige”. Vilken oerhörd tur att vi har tillgång till dessa vederhäftiga undersökningar. Gjorda av den verkliga eliten på området. Alltså inte bara spekulationer utan väl underbyggda åsikter. Båda undersökningarna genomförda ”med hjälp av statistiskt säkerställt material” som det så vackert heter då detta förväntas låta trovärdigt. Inte så konstigt att våra politiker kliar sig i kalufsen då de skall fatta beslut om att lägga ner eller rusta upp. Slå isär eller slå ihop, centralisera eller decentralisera, utöka eller minska.

Oavsett vilken expert de lyssnar på så verkar det ändå bli fel. I alla fall om vi skall se till hur våra skattepengar hanteras. Nu är det dags att importera röntgenläkare till Sverige. Välutbildade och motiverade, de kommer säkrt att lyfta sjukvården ett tag framöver. Fast å andra sidan dröjer det väl inte så länge innan de också kommer på att det är mer lukrativt att låta sig hyras ut till sjukhusen via de personalpooler som bildats. Självklart måste så många som möjligt tjäna extra pengar på krisen inom vården. Det skulle inte stämma med den moderna ekonomiska kulturen annars. ”Goda prestationer skall belönas” var det ju.

Låt oss hoppas att vi får några ytterligare medaljer att gotta oss åt innan de olympiska spelen är över. Det skulle behövas i dessa tider av fiffel och båg. Fast å andra sidan är det ju inte säkert att alla medaljer hamnar hos den rättmätige ägaren. Med tanke på hur det sett ut under vissa av grenarna kan man inte låta bli att spekulera. Dopad eller inte dopad, fuskare eller inte, ja frågorna finns där, inte bara hos mig utan säkert hos många av oss tvivlare. Låt oss hoppas att idrottsvärlden är mer rakryggad än vissa av de stora potentaterna inom näringslivet. Men som sagt, jag gläds med Norge, det är det enda som känns riktigt just för tillfället. Där har man verkligen gjort sig förtjänt av sina guldkantade framgångar till skillnad mot vissa andra. Här kan man verkligen använda Wallenbergs ord utan att behöva känna en besk eftersmak i munnen; "goda prestationer skall belönas”.

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com