En vecka har gått, vad har egentligen hänt sen sist vi hördes. Har tyvärr svårt att hitta något så där speciellt att ventilera. Kan i förbigående berätta att min kompis jag berättade om fortfarande kämpar med midjemåttet. För övrigt skulle jag kunna rätta in mig i ledet förstås. Ställa mig i det långa ledet av mer eller mindre seriösa förstå-sig-på-are och låta alla få reda på vad jag tycker i det tragiska fallet med den kurdiska flickan Fadime. Denna modiga och självständiga tjej som med livet som insats trotsade gamla släkt- och familjetraditioner. Det är svårt att inte tycka till, kan inte tänka mig att detta tragiska människoöde har lämnat någon oberörd. Tycker absolut att vi skall reagera och visa vad vi känner, däremot är det mer tveksamt vilka åtgärder som måste vidtas för att få en förändring till stånd.

Tveksamheten har sin grund i alla de åtgärdsförslag som förts fram i alla typer av media. Tyvärr inte alltid seriösa, i vissa fall inte helt rumsrena, eller ens inom lagens råmärken. Det är detta som gör att debatten inte bara riskerar att få slagsida, den riskerar att slå sönder allt hittillsvarande arbete med att integrera våra invandrare i vårt kulturellt blandade samhälle. Risken är överhängande att man lockas att ta till åtgärder som får konsekvenser för i stort sett alla med utländsk bakgrund. Redan tidigare lever ju många av dessa i en utsatt situation. Dessa har nu helt oförskyllt hamnat i en näst intill ohållbar tillvaro. De förväntas, ja till och med tvingas, att förklara och försvara ett dåd – utfört av en hatisk traditionsbärare – vilket de vare sig vill, kan eller har den ringaste anledning att göra.

Lätt att skylla på religionen

Innan mordet på den stolta och trotsiga Fadime var det nog ganska många som så sakteliga börjat förstå att det inte är olika religioner i sig vi skall anklaga för liknande händelser. Att det i stället är vilseledda, traditionstyngda manliga veklingar som begår sina vidriga så kallade hedersmord. På några korta sekunder förvandlades detta från en sakta men säkert framväxande insikt till en rådbråkad och sönderslagen illusion.

Åter blev det religionen som fick ta smällen. Människor, med en religion som i vissa delar skiljer sig från våra kristna värderingar, hade börjat accepteras för vad de är, inte för vilken religion de tillhör. Vi hade även börjat förstå att de så kallade hedersmorden egentligen inte har med religion att göra. Nu är denna lilla gnutta av förståelse helt raserad. Dessutom otroligt svår att bygga upp igen, speciellt i en tid där främlingsfientlighetens pådrivare vädrar morgonluft.

Oskyldiga döms på förhand

Just då inträffar alltså detta som gör att massor av människor utan egen förskyllan sätts i nån slags husarrest. De får allt svårare att leva ett normalt liv i ett normalt samhälle. De placeras av "oss vanliga svenskar" i ett kollektiv av presumtiva missdådare. Oavsett att de har precis samma värderingar som du och jag. Att de fördömer det som hänt, att de uttryckligen tar avstånd från allt vad våld heter, att de inte på något sätt har ett samröre med de gamla kulturella kvinnoförnedrande värderingarna.

Vårt misstag är att vi klumpar ihop och dömer alla dessa människor ohörda. Kan förstå att det är frestande att ta till storsläggan i såna här fall. Men vi får aldrig glömma bort att man aldrig får döma någon på förhand. Vi har fått lära oss att alltid betrakta någon som oskyldig tills denna bevisats skyldig. Detta är oerhört viktigt att ha i åtanke vid tillfällen liknande detta. Det är alltför lätt att ryckas med av den "allmänna oponionen" som föreskriver hårdare tag, utvisning, livstidsstraff och jag vet inte vad man tar till i sin iver att markera sin ståndpunkt. Håller med om att vi skall göra allt som står i vår makt för att förhindra en upprepning. Därmed inte sagt att vi tillåts misstänkliggöra alla de oskyldiga som bara råkar tillhöra vad vi i sammanhanget vårdslöst benämner "invandrare".

Därför ännu en gång; döm inte dessa människor på förhand, ta reda på fakta. Låt inte de främlingsfientliga krafterna få härja. Våga protestera mot hetsjakten på de människor som behöver vår omtanke och vårt stöd. "Hellre fria än fälla" är ett annat sätt att beskriva denna självklara uppmaning.

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com