God fortsättning på det nya året. En isande kall nyårsnatt ersattes på några timmar av ett klimat som mera hör hemma i slutet på mars. Det verkar som om vädergudarna hade bestämt sig för att lugna ner nyårsfirandet på gator och torg genom att lägga detta isande förband över oss innan vi hann ställa till det allt för mycket. Betydligt färre firare ute alltså, vilket enligt ordningsmakten märktes i deras arbete. Alltid någon nytta även om kylan ställer till andra problem.

Vi har ju annars under det gångna året fått oss till livs både det ena och andra vad gäller polisens hårt kritiserade arbete. Aldrig tidigare har väl lagens väktare så till den milda grad kritiserats. Och detta då de efter vad jag kunnat tyda på bästa sätt försökt utföra de uppdrag de ålagts.

Vardagen är här igen

Hur det nu var med detta så kan vi konstatera att vardagslunken har börjat igen efter alla helger. Äntligen säger några, fy tusan säger andra. Många har naturligtvis arbetat även under helgerna vilket vi andra slappare skall vara otroligt tacksamma för. Hur som helst, dags att gå till jobbet som vanligt även för oss.

Det är väl inte helt fel att ha ett arbete att gå till i dessa tider då varsel och uppsägningar hör till den dagliga rutinen. Tyvärr finns det många människor –och hela samhällen för den delen - som drabbas oerhört hårt då privatekonomiska intressen till varje pris måste tillfredsställas. Det som verkar allra mest vilset och nästan oförklarligt är nedläggningar av stora välmående industrier där medarbetarnas insatser under många år har skapat rejäla tillskott till bolagens kassakistor. Inte ens där har man fått möjligheten att fortsätta då strukturnissarnas tärningsspel är över. En realitet javisst, men i flera fall en sorglig sådan.

För tillfället är det naturligtvis euron som står högt på listan över diskuterbara ämnen. I samband med årsskiftet var det dags för tolv av EU-länderna att ta till sig den gemensamma valutan euro. Skulle vi kanske redan nu haft den gemensamma valutan även i Sverige? Varför skall vi stå utanför? Är det möjligen så att vi skall folkomrösta och i så fall när då? Varför heter det evro när vi normalt uttalar euro som "joro"? Frågorna är många och synpunkterna likaså. Vi kommer väl att få svar på de flesta av frågorna i sinom tid, vi har ju ändock vår flytande krona att segla omkring på, inte alls illa har det visat sig de senaste dagarna. Vår lågt värderade krona ger exportindustrin luft under vingarna vilket är mer än man kan säga om flygbranchen.

Hällekis ett föredöme

På det mer jordnära planet är det naturligtvis Villa-Lidköpings öden och äventyr som ventileras. Efter segern i elitseriepremiären mot Hammarby – en riktig skräll enligt riksmedia – men inte lika överraskande för oss garvade supportrar, var det dags att dagen efter segern genomföra ett träningspass på den fina isparketten i Hällekis. En eloge till ismakarna i Hällekis, de gör ett jättearbete vilket elitserielaget Villa har upptäckt. Visst är det fantastiskt att det fortfarande finns idealister och eldsjälar i en tid då det blir allt vanligare att bara se om sitt eget hus. Är det några som bör hedras är det dessa frivilliga krafter som finns i våra föreningar, utan deras uppoffrande insatser skulle samhället vara betydligt fattigare, och då menar jag inte krasst ekonomiskt.

Flera helt olika uppslag. Från ordningsmakten till arbetsmarknadsproblem, förbi den gemensamma europeiska valutan till bandy och föreningsidealister. Kanske inte så långt ifrån varandra som man först kan tro. Till syvende och sidst handlar det om att ha förmågan att värdera alla de faktorer som gör att man kan fatta logiska och i varje situation riktigt beslut. Detta oavsett om det gäller polisiärt arbete, nedläggningar av fabriker, valutaspörsmål eller idrottsliga bedömningar och värderingar.

Att lita på sin omgivning - ett måste

Framgång bygger på förtroende. Förtroende skapas genom öppenhet och öppenhet når vi genom att vi vågar visa vad vi står för. Att visa öppenhet och att våga stå för det man gör rimmar illa med vissa av de så kallade fredliga demonstranter som valt att framföra sina åsikter på gator och torg. För deras del gäller att vara så anonyma som möjligt, att maskera både åsikter och nunor och istället förstöra så mycket som möjligt. Ordet "demonstrationsrätt" använder de dessutom flitigt. Visst passar det nya svenska ordet "Kravallturist" bra på dessa kringresande ligister.

Den numera kortsiktiga - och ibland lite ljusskygga - marknadsfilosofin borde också bemöda sig om att visa sitt rätta ansikte och samtidigt maka på sig en aning till förmån för de samhällsbyggare som vågar framträda öppet och ärligt. En rak, öppen och ärlig dialog borde kunna användas, oavsett om det gäller demonstrationer, omstruktureringar eller övergång till en gemensam valuta.

På det idrottsliga planet är öppenhet och förtroende oerhört viktigt. Vad vore ett lag utan dessa ingredienser. Inte mycket vill jag påstå. I alla fall inte speciellt framgångsrika. Man måste kunna lita på sina lagkamrater i alla lägen för att nå framgång. I en tid då det i många sammanhang, inte minst inom näringsliv och förvaltning ofta talas om teambuilding, coachning och andra populära idrottstermer, vore det kanske på sin plats att även börja leva upp till vad dessa uttryck verkligen innebär. Att i själva verket ta vara på alla de uppoffrande "lagmedlemmar" som finns. Inte maskera sig och utföra nidingsdåd i det fördolda.

Kan väl alltid hoppas att 2002 blir ett år med lite mer av positiva tongångar och lite mindre av elände. Vi kan väl börja med att förlita oss till Villa-Lidköping, det skulle sitta fint med en finalplats på Studenternas i Uppsala fram i mars månad. Vi håller tummarna.

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com