Nu är det dags att vi vuxna får upp ögonen. Får upp ögonen och förstår att vi håller på att tappa greppet om våra ungdomar. Vi har länge uppmuntrat våra unga att vara öppna och framåt. Inget fel i detta, det är bara det att denna förväntade öppenhet i stället har blivit en total normlöshet. Jag tror att vi hade de bästa avsikter då vi ville ge våra barn en uppväxt där de kunde vara med och påverka. Vad blev det? Jo, i många fall blev det naturligtvis som vi tänkt, ungdomarna tog ett större ansvar och deltog i samhällsbyggandet på ett för alla framgångsrikt sätt. Tyvärr så har denna ambition undan för undan kommit på skam. Ger man nån ett lillfinger så tar han hela handen sägs det. Detta talesätt stämmer, numera är det ungdomarna –inte alla men många – som har tagit över allt mer. Tolerans och respekt varandra är något som man idag inte ens kan stava till.

Detta var nog ändå inte riktigt avsikten från början. Våld eller hot om våld har samtidigt blivit allt vanligare. Senaste veckorna har vi läst eller sett på TV hur lärare blivit misshandlade eller fått fly för att elever inte har förstått att samhället bygger på respekt och förtroende. Mobbning förekommer ständigt, och då menar jag inte de trakasserier som i alla tider förekommit bland barn och ungdomar. Nej, jag avser den fula, råa mobbningen där man använder hot och våld för att på så sätt skaffa sig fördelar, eller "respekt" som ungdomarna själva valt att kalla det. Begreppet respekt har ju på detta sätt fått en annan innebörd än den traditionella; respekt har blivit synonymt med rädsla eller underkastelse. Ser alltför ofta ungar som leker med sina plastkrigare där leken går ut på figurerna skall sparka varandra sönder och samman. Ingen speciellt bra start vad gäller förmågan att känna empati med sin omgivning.

Drogtest – ingrepp i integriteten

Har med intresse följt debatten om huruvida det skall vara tillåtet att drogtesta barn under femton år. Att man börjat diskutera problemet är ett framsteg i sig, men tyvärr så verkar det inte få gehör bland våra folkvalda. Det ser inte ut att bli någon lagändring, man vill skydda ungdomarna från som det heter "en överdriven och integritetskränkande handling" innan de är straffmyndiga. Skyddande av brottsling skulle jag hellre vilja kalla det. För det handlar ju faktiskt om att få tillåtelse att drogtesta ungdomar som misstänks vara påverkade och som dessutom gjort sig skyldiga till brott av något slag. Man konstaterar samtidigt att drogmissbruket går allt längre ner i åldrarna. Nio procent av flickorna och sju procent av pojkarna i årskurs nio har någon gång använt narkotika. Skrämmande siffror. Och det som verkligen gör det skrämmande är att bakom varje siffra döljer sig en ung människa. Flera av de brott som begås av ungdomar under femton år kan relateras till droganvändning. Brotten tenderar också att bli allt grövre; rån, misshandel, utpressning o.s.v. I många fall förekommer dessutom knivar eller andra vapen. Och då skall man komma ihåg att dessa vapen hanteras av barn i nedre tonåren. Man drar sig inte för att slå ner och råna en åldrig gammal dam för att komma över några kronor. Detta är en skrämmande utveckling. Med detta som bakgrund känns det oerhört angeläget att man fångar upp dessa i många fall drogpåverkade brottslingar redan på ett tidigt stadium av deras brottsliga bana. Varför skjuta problemet framför sig tills han eller hon fyller femton. Då är risken överhängande att det är för sent, ungdomarna har helt enkelt tappat kontakten med ett samhälle som ställer, eller åtminstone borde ställa krav.

Tyvärr har motståndarna mot förslaget fått det att låta som om avsikten vore att drogtesta alla tolv-, tretton, och fjortonåringar utan urskillning. Naturligtvis är inte detta vad som är tänkt, det har säkert framgått hos de flesta. Avsikten är att få tag i problemen då inga andra åtgärder haft nån verkan. Det är först då man tömt alla andra resurser; samtal med ungdomarna själva, samtal med lärare och kuratorer, samtal med föräldrar och socialarbetare o.s.v. som man enligt förslaget vill använda möjligheten att drogtesta. Jag har svårt att se detta som integritetskränkande. Kan vi med hjälp av ett enkelt test hjälpa en ung människa på rätt spår så borde inte detta betraktas som en kränkande handling. Om någon av "misstag" skulle bli utpekad och testad så är jag övertygad om att nyttan trots allt uppväger de problem som kan tänkas uppstå.

Oeniga experter

Hörde häromdagen en välutbildad och kvalificerad(?) kraft på området som hävdade att exempelvis en misstänkt trettonåring som skulle tvingas lämna urinprov aldrig skulle få tillit till vuxenvärlden igen efter en så kränkande behandling. Man tar sig för pannan, tror karln att om man låter ungen vara "ifred" så fixar han eller hon sina problem själv? Det är dessa experter på området barnuppfostran som är farligast för ungdomarnas framtid. Deras ideologiska handfallenhet eller flathet, riskerar att bli – och har redan blivit - mångas fall. Visst skall man ha tilltro till dialogens möjlighet men man måste också visa att där dialogen inte får avsedd effekt finns det andra möjligheter. Det är just med denna motivering andra experter är övertygade om ju tidigare man fångar in vilsegångna ungdomar desto större chans att de kommer på rätt spår.

Vi måste antagligen börja om så långt bakåt i tiden att vi på nytt vågar ställa krav. Lever man sen inte upp till dessa måste det finnas möjligheter och rätt till sanktioner. Det är först då som balansen mellan frihet och krav kan få en chans att forma samhället till något vi kan var stolta över. Idag är tyvärr rädslan större än tilliten. Och det värsta är att rädslan bara blir större för var dag som går.

Idrotten räddningen i många fall

När det gäller att sätta gränser har idrotten som vanligt en stor och viktig roll. Där gäller att regler är till för att följas. Om man inte följer reglerna så får man snabbt och tydligt reda på påföljden. En idrottsledare som inte klart talar om vilka regler som gäller och ser till att dessa efterlevs kommer aldrig att nå några framgångar med sina adepter. Varken idrottsligt eller socialt. Samma filosofi borde rimligen kunna appliceras i skolan och i andra sammanhang i samhället. Men då fordras det förstås att man vågar - och framförallt har tillåtelse – att ställa krav.

Våra ungdomar har rätt att få denna möjlighet. Vi vuxna måste våga säga ifrån och på det sättet se till att de får den start i livet de egentligen är värda. Pendeln har - som vanligt är jag böjd att säga - svängt långt över centrumlinjen eller "lagomlinjen", om man så vill. Trots detta är det inte för sent att få den att svänga tillbaka, men det gäller att vi börjar nu. Sanden rinner fort i timglaset då man märker att man man inte riktigt hunnit med vad man skulle göra. Vi måste tillsammans göra nånting nu. Våra folkvalda kan exempelvis börja med att godkänna det nya lagförslaget att då alla andra möjligheter är uttömda, tillåta drogtester på ungomar under femton år.

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com

««  Tillbaka till förra sidan