Har du börjat att julhandla än? Jaså, det är nästan klart, kunde väl tänka mig att du tillhör den där traditionsstarka kategorien människor. Själv har jag kommit så långt att jag med hjälp av tangentbordet närmar mig jul. Alltså jag skriver j-u-l! Snart är det den andra advent. Varför skynda egentligen. Det finns säkert en massa prylar kvar för den som inte hunnit tänka på julhandel än.

Varför inte vänta till strax före julafton? Då har det kanske börjat klarna vad som kommer att bli årets julklapp. Verktyg, hörde jag nån spekulera i häromdagen. Låter vettigt, finns det kanske några digitala skruvmejslar eller en elektrisk hammare kanske. Kom ihåg att det är viktigt att ge bort årets julklapp. Det ger en känsla av att tillhöra innefolket. Även om så inte blir fallet i år så brukar årets julklapp vara nånting dyrt och inte alldeles nödvändigt.

Jag kommer ihåg hur det var i midsomras? Nån frågade vad som var förra årets julklapp. Varför nu denne någon tog upp detta kommer jag inte ihåg, men han frågade faktiskt så. Ingen verkar ändå komma ihåg vad det var, eller rättare sagt ingen verkar bry sig. Efter alla "gör det själv"-program på TV vore det inte förvånande om en verktygssats skulle utses som vinnare. Men troligen blir det väl nåt i stil med en "multifunktionell turbomatad korkskruv i titan med elektronisk vridmomentsjustering och fjärrkontroll" á 498 kronor på Jula. Trots allt skulle väl både korkskruven och fjärrkontrollen ligga bättre i handen än en skiftnyckel från Bahco, hos innefolket. Men de kanske inte handlar på Jula, vad vet jag? Det är inte utan att jag ändå tycker det är intressant med kvällstidningarnas spekulationer om vad som kommer att bli årets julklapp. Dyrt, onödigt och snart bortglömt blir det väl även i år om alla traditionens lagar gäller.

Önskepresenten

Att köpa julklappar innebär helt andra kriterier än då det handlar om att köpa farsdagspresent till exempel. En kvällstidningsundersökning som gjordes – på nätet förstås, där görs alla undersökningar numera - inför Fars Dag gav ett ganska nedslående resultat. Åtminstone om man har ett uns av tradition i kroppen. Undersökningen föreslog en massa traditionella presenter: slips, kalsonger, skjorta, strumpor, frukost på sängen och en mängd annat. Vad tror ni gubbarna önskade sig mest av allt. Inga mjuka paket inte. Ingen romantisk middag på tu man hand med frun. Njet. En flaska whiskey! En flaska whiskey vinner alltså överlägset före allt vad handlarna försökt pracka på oss vartenda år till Fars Dag. Här lägger handeln ner enorma summor på reklam inför Fars Dag. Och vad gör Systembolaget som saluför önskepresenten? Jo, lägger ner enorma summor på att intala oss att INTE köpa deras presenter. Vart är vi på väg? Slipsarnas tid är förbi, det är bara att inse att Systembolaget är på väg att bli den nya presentshopen. Slipshandlar´n får stå där med sina slipsar med Disneymotiv på.

Att inte alla pappor fick den där whiskeyflaskan är ju en helt annan sak. Kanske ungarna inte läst undersökningen. Det blev nog som vanligt ett par trisslotter, strumpor och en blomma. Inget fel med detta men enligt farsan själv så hade det inte suttit fel med en flaska whiskey. Den kanske kommer nästa år?

Detta tyder på att de traditionella värdena här i livet ändå lever kvar. Åtminstone till en del. Det går nog bra att önska sig förändringar men det är inte lika lätt att genomföra dom. Sak samma med julen. Det är inte lätt att ändra på invanda mönster. Man skall vänta till sista dan innan man köper den där speciella julklappen. Man måste ha tag i apotekets hemlagade senap. Man kan definitivt inte vara utan farfars hemlutade lutfisk. Det är massor av olika traditioner som måste levas upp till.

Syndafloden

Kommer förresten ihåg en episod för sisådär femtio år sedan med anknytning till lutfisken. Stort kalas hemma, mina föräldrar hade bjudit grannar och andra vänner på kalas i mitten på december. Jag kan minnas hur vi satt runt kaffebordet med ett stort kakfat mitt på bordet. Plötsligt kom syndafloden genom det spända taket i "finrummet". Det droppade till en början men ganska snart så rann det en jämn stråle rakt ner i kakfatet. Det tog en stund innan nån fattade vad som stod på, ryckte undan fatet och ersatte det med den emaljerade skurhinken. Det luktade julafton i hela rummet! Hela församlingen drog upp på vinden, för att täta den saboterande läckan. Den ende som blev sittande som paralyserad var grannen som bodde på övervåningen. Han anade vad det var. Han hade nämligen gjort i ordning lutfisk i den gamla träbaljan som nu av nån underlig anledning kollapsat. Underligt förresten, inte var det så underligt egentligen när han tänkte efter. Baljan hade ju hängt med några år. Dessutom hade den ju stått ute på trappan hela sommaren med luktärter och andra blommor i. Visst hade han märkt att banden runt baljan var rostiga men… Det var lätt att vara efterklok, men varför i he… tog han inte zinkbaljan istället. Femtio liter lutvatten är mycket det, speciellt när det runnit ner i trossbotten på vinden och fortsätter genom taket. Det var en ganska lågmäld granne vad jag kommer ihåg. När jag tänker på detta tror jag det är bäst att vi köper lutfisken färdig i år.

Varför inte en flaska whiskey tänker man, fortfarande lite sur över att den inte kom till Fars Dag. Men, men, man kanske begåvas med årets julklapp så visst känns det ändå lite märkvärdigt. Nu gäller det bara att lägga på minnet vad det var för något ifall någon frågar framåt sommaren. Minnet är ju inte vad det borde vara, och inte lär det bli bättre om man nån gång får den där presenten man önskar sig. Skål!

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com

««  Tillbaka till förra sidan