Har just kommit hem efter att ha tillbringat några dagar i "mullvadens" förlovade land. Har varit där ett otal gånger tidigare men inte förrän nu riktigt fått upp ögonen för deras sätt att leva. Har passat på att studera dem på nära håll och på så sätt fått i många stycken en annorlunda bild än tidigare. Vad som är mest fascinerande är att se hur de tar sig fram under jord för att med osviklig precision komma upp ur marken där de från början bestämt.

Varför rör de sig med sån förkärlek under jord kan man ju undra. Är det för att slippa dagsljuset eller finns det andra orsaker? Är det inte lite obekvämt att behöva krypa ner i dessa underjordiska transportvägar bara för att komma uppdrällande på en annan plats. På vägen dit har de ju inte sett så värst mycket av omvärlden om man säger så. Jag tror om jag skall vara riktigt ärlig att de inte bryr sig så värst mycket om den så kallade omvärlden men ändå.

Ibland kan man få för sig att de ser dåligt men det är en förklaring som jag absolut inte tror på. En hypotes kan istället vara att det är säkrare att röra sig under jord. Där är inte riktigt så många faror som lurar, även om det inte alltid är helt riksfritt ens under markytan.

Hur som helst, man imponeras av deras förmåga att organisera sitt liv under jord. Trots att det på vissa platser är gångar härs och tvärs händer sällan några malörer. Man samsas om tunnlarna och samarbetar för att det skall fungera. Imponerande är samtidigt att se hur effektivt de fungerar även de gånger de befinner sig ovan jord. De rusar runt med en frenesi som man inte trodde var möjlig. De springer kors och tvärs till synes planlöst. Det verkar nästan som om de vore utrustade med nån slags radar; typ fladdermuseko eller liknande. Visst springer de ihop emellanåt men förvånansvärt sällan. Efter att ha studerat deras beteende lite närmare ser man att de ovan jord oftast har ett bestämt mål. Det kan gälla att samla på sig mat eller andra förnödenheter. Därefter rusar de snabbt ner i tunneln igen för att ännu en gång förflytta sig under jord till en annan plats.

Det gäller att hänga med

För att kunna hänga med i deras tempo krävs att man ställer upp på "mullvadarnas" villkor. Det är otvetydigt så att om man vill följa deras beteende på nära håll så får man ta till sig deras sätt att leva. Ner under jord, snabb förflyttning och upp på nästa ställe. Där uträttar man sina ärenden och försvinner därefter ner i underjorden igen.

Hur hittar man då detta eldorade för underjordsforskning undra du säkert? Jo, man reser helt enkelt till Stockholm eller Kungliga Hufvudstaden om man så vill kalla den. Hela stan är som ett enda stort mullvadsrike. Om man tänker efter så märker man vilken liten skillnad det är – åtminstone i det här fallet - på en svensk kohage och Stockholm. Ja, jag menar både kohagen och Stockholm är fullständigt underminerade med gångar, eller tunnlar om man så vill. Mänskliga "mullvadar" i det ena fallet och mer normala mullvadar i nästa. På båda ställena är det nödvändigt med dessa förflyttningar under jord. I storsta´n för att få plats med alla som vill förflytta sig, i kohagen för att det är mindre risk att bli exempelvis ugglemiddag. Några övriga liknelser med kohagen och Stockholm ser jag inte för tillfället men vem vet, kanske nya forskningsrön kommer som gör att jag tar upp ämnet på nytt vid senare tilfälle. Kanske inte mitt "forskningsresultat" får någon förstasidesplats i vare sig lantbrukarnas- eller trafikexperternas årsmagasin men ändå, jag kan inte släppa likheten mellan Stockholm och kohagen. Om jag skall vara riktigt ärlig så finns det skillnader också, men det är en annan historia.

Ser redan fram emot nästa besök i Stockholm, om jag efter mina jämförelser och publicerade resultat är välkommen dit igen. Jag får väl – inte enbart för husfridens skull – påpeka att jag tycker Stockholm fortfarande är en av mina favoriter bland huvudstäder. Både över och under jord. Framförallt på sommaren.

Förresten, ha en bra första advent.

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com

««  Tillbaka till förra sidan