Nutiden – en förgänglig tid
Ibland brukar man säga "ur led är tiden" och med detta mena att ingenting är sig likt. Vadå likt, egentligen. Det kan röra sig om stora världshändelser som gör att man tycker att "ur led är tiden". Ibland kan det faktiskt handla om mer alldagliga ting. Som den kommunala förvaltningen till exempel. När det gäller det senare så kan man vissa gånger irritera sig på att ingenting förändras. Nästa stund ondgör vi oss för att det ändras och donas i tid och otid. "Det är konstigt, de gör ingenting" hörs inte sällan om kommunens styrande. I nästa stund är man grinig för att "de bara ändrar och ändrar". De, det är alltså samlingsnamnet för "de som bestämmer", sen är det likgiltigt vad det är för några. Det är ingen tvekan om att det blir enklare om man buntar ihop alla beslutsfattare och säger "de" eller allra helst "dom". Ordet "dom" har en känslomässigt annorlunda klang, en mer subjektiv beskrivning, vilket ibland kan kännas befriande. Man slipper på nåt sätt ta ansvar för sina åsikter.
Minnesluckor
"Ur led är tiden"! För att vara ur led rör sig tiden med förvånande fart, inget tycks hänga med. I alla fall inte jag. Och framförallt inte minnet. Somliga händelser som man tycker ligger några få år bakåt i tiden har i själva verket tjugo år på nacken. En typisk sån händelse är när den sovjetiska ubåten U137 navigerade fel(?) i Blekinge skärgård 1981. Just det, nittonhundraåttioett! Läste i en av våra kvällstidningar – kvällstidning förresten, den utkommer numera på morgonen – om mordet på statsminister Olof Palme. Det vet ju alla att det skedde 1986. I samma artikel nämndes att U137 gick på grund fem år före Palmemordet. Fem år före, alltså 1981, jag trodde jag läste fel. Om inte annat så var jag säker på att reportern hade misstagit sig. Kastade mig över datorn, in på Internet och konstaterade att U137 grundstötte på Torumskär i Blekinge skärgård den 27 oktober 1981. Nittonhundraåttioett, då var det alltså riktigt. Det var faktiskt tjugo år sedan. Vart har de åren tagit vägen?
Internet, tack för denna skapelse i minnesluckornas värld. Hur klarade man sig tidigare. Visst, det fanns ju uppslagsböcker, men hur ofta uppdaterade man dessa i bokhyllan?. Och hur ofta hittade man det man sökte? Här finns ett uppslagsverk som inte går av för hackor. Den som lärt sig sökandets finnesser och mysterier kan troligen hitta i stort sett allt som är värt att ta reda på. Och även sånt som inte är värt att ta reda på, så de´ så. Det gäller bara att komma ihåg alla användarnamn och lösenord innan man kommer så långt.
Källbys minsta och största
Till exempel kan man få reda på att vid "Källby reningsverk finns en av vårt lands finaste fågeloaser. Där kan man få se Sveriges minsta dopping – smådoppingen – till vår tyngsta fågel, knölsvanen. Det märkliga är att denna oas ligger endast 10 minuters väg från centrum". Hoppsan, vad är nu detta för något frågar man sig som gammal källbybo. Hade inte en aning om att det fanns såna begivenheter vid reningsverket i Källby. Framförallt inte att det fanns uppdaterat på Internet. Och inte tar det väl tio minuter att ta sig till reningsverket från centrum.
Det är då man börjar ana ugglor i mossen, om man vågar skämta om en så allvarlig sak som ett fågeleldorado i Källby. Det var nämligen inte det Källby jag trodde. Nej, källbyfåglarna bodde tio minuters väg från Lunds centrum! Det finns alltså ett Källby även i Skåne. Fåglarna var alltså skåningar och inte västgötar. Det är troligen skillnad det, även om det handlar om smådoppingar. Skulle nästan tro att de låter annorlunda än eventuella smådoppingar i "vårt" Källby.
Detta visar att man måste vara vaksam som en hök (mycket fåglar här), om man letar på Internet. Å andra sidan får man reda på mycket som inte var meningen från början. Kanske är det just detta som gör att man tappar perspektiv på tid och rum. Man får helt enkelt för mycket information för att kunna tillgodogöra sig allt och sortera in det i rätt tidsålder.Man borde helt enkelt omformattera eller kanske degragmentera minnet med jämna mellanrum. Vissa ubåtar dyker helt oförhappandes upp ur intet medan andra har en förmåga att försvinna lika fort ur minnet som de för några år sen försvann för den svenska marinen.
Nu skall jag söka på Hornborgasjön så kanske det visar sig att Västra Götaland har den bästa fågeloasen trots allt. Det gäller att inte ge sig, Internet är den vän i nöden man inte kan vara utan. "Som man ropar får man svar" heter det ju.
Ronson
ronny.carlsson2@telia.com