Tänkte den här veckan ventilera en typiskt ”fikabordsdiskussion”. De flesta känner väl igen resonemanget över en kopp kaffe och en fralla vid förmiddagens fikapaus. Dessa diskussioner förekommer så gott som dagligen, det kan gälla de mest triviala saker men också sånt som verkligen tål att diskuteras. Här får jag ju dessutom chansen att framföra mina högst personliga åsikter utan att bli avbruten. Det är inte vanligt kan jag påpeka då vi sitter runt fikabordet, så det gäller att passa på.

Den 1 maj 2000 började lagen som säger att gående har företräde vid obevakade övergångsställen att gälla. Det vill säga övergångsställen utan ljussignaler. Så här lyder skrivningen:
"Vid ett obevakat övergångsställe har en förare väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just skall gå ut på övergångsstället".

Med denna lagtext hoppades lagstiftarna att problemen med alltför många olyckor vid obevakade övergångsställen skulle minska. Det skulle tydliggöra bilisternas större ansvar vid dessa trafikfällor. Vid remisshanteringen av förslaget framkom ett antal synpunkter som var för sig pekar på att det är ett komplext problem att öka säkerheten i trafiken. Alla vill ha en säkrare trafikmiljö men det finns naturligtvis olika idéer om vilka åtgärder som är mest effektiva och realistiska.

Bland annat påpekas risken för att gående skulle ta den nya lagen som en slags ”odödlighetsgaranti” då man använde övergångsställe. Just den här farhågan har tyvärr besannats visar det sig.

Granskar man dödsolyckorna som inträffat på just övergångsställen sedan januari i år konstaterar man att det i stor utsräckning drabbat äldre människor. Bara i år, fram till och med den 7 november har fjorton personer omkommit vid olyckor på övergångsställe. Av dessa fjorton är nio personer äldre än 67 år.

Kan det möjligen bero på att de äldre inte har så lätt för att anpassa sig till rådande trafiksituation? Kan det kanske också bero på att det tar längre tid för de äldre att gå över gatan? Även detta ”äldrefenomen” bidrar antagligen till att öka riskerna på just övergångsställen. Finns det ytterligare orsaker? En inte alldeles okontroversiell synpunkt är att det sällan eller aldrig har gått så snabbt att få in en ny ”trafikreform” i medvetandet som just detta med väjningsplikt vid övergångsställe. Tyvärr kanske man måste säga, så har denna medvetenhet till största delen hamnat hos fotgängarna. Och förvånande snabbt hos våra äldre gångare som kanske inte själva har eller har haft körkort.

Självklart skall vi som bilister göra vad vi kan för att värna om våra oskyddade trafikanter. Lika självklart tycker man det borde vara att de oskyddade trafikanterna också försökte göra vad de kan för att värna om sig själva. Medvetet eller omedvetet – jag låter det vara osagt vilket – blev våra gående över en natt en ”maktfaktor” i trafiken. Några som man inte hanterar hur som helst minsann.

Därför måste man som gående lägga på ett extra kol för att komma före bilen till övergångsstället. Bilisterna skall stanna, punkt slut. Att det kommer en tung lastbil hindrar inte den nyblivne lagkunnige att med dödsförakt kliva ut i gatan framför det tunga fordonet. Precis som om lagen vore nån slags skyddsängel. Fotgängarna har övertagit rollen som ”makthavare” och därmed har självbevarelsdriften fått stå tillbaka. Jag är medveten om att mina påståenden är generaliserande men inte desto mindre oroande.

Har vid olika tillfällen råkat ut för just den där varianten av gående som ser det som sin plikt att visa vem som ”har lagen på sin sida”. Inte sällan är det äldre personer eller yngre tonåringar som här ser sin chans att hävda sin rätt. Några raska kliv ut i gatan. Väl där är det ingen större brådska, har faktiskt vid ett flertal tillfällen råkat ut för ungar – och gamla - som stannar och hinner med en pratsund på övergångsstället! Självklart med ett överlägset leende mot bilisten. Samarbete och vänlighet var det ja.

Det är just detta som har blivit det farliga. Oberäkneligheten, viljan att visa vem som ”bestämmer”, nåt slags övertagande av makten. Det tilltalar säkert många men skapar som sagt en livsfarlig trafiksituation. Hoppas att en mer nyanserad information om var och ens ansvar i trafiken - även den gående har ju trots allt ett ansvar - får ett lika stort genomslag. Är övertygad om att detta skulle spara liv och det är ju det som är avsikten med trafiksäkerhetsarbetet vad jag förstår. Inte att invagga vissa kategorier trafikanter i en livsfarlig falsk säkerhet.

Vi skall absolut inte glömma bort att vissa klantiga bilister skapar livsfara för de gående genom sitt sätt att nonchalera regeln vid övergångsställen. Dessa bilister är troligen desamma som inte använder blinkers, kör mitt i vägen vid omkörning, parkerar i två rutor på parkeringsplatsen för att nämna några bilistfenomen. Helt enkelt de som skiter i andra, och de är tyvärr alltför många. Samarbete i trafiken är nog trots allt en av de största trafiksäkerhetsfaktorerna. Samarbete i stället för egoism skulle innebära mindre irritation och framförallt många sparade liv. Självbevarelsedrift istället för självhävdelse skulle kunna göra vistelsen i trafiken betydligt trevligare än vad som idag är fallet.

Detta inlägg i trafiksäkerhetsdebatten kommer säkert att få många att reagera, både positivt och negativt. Jag måste påpeka att jag är både bilist och gångtrafikant (dock inte samtidigt) så jag har därför möjligheten att se problemet från två sidor så att säga. Kanske det gör att man beter sig annorlunda än om man till exempel endast är gångare. Hör gärna av er med synpunkter, jag tror det är viktigt att vi diskuterar problemet och ta lärdom av varandra. Samarbete i trafiken är utan tvekan det viktigaste för att få en säker trafikmiljö.

Och du, vänlighet kostar inget så det passar faktiskt västgöten.

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com

««  Tillbaka till förra sidan