Det är samma visa igen. Så snart den första köldknäppen för hösten kommit börjar kroppen ladda om för anpassning till en påbyltad tillvaro åtminstone fem månader framåt.

Och så är det det här med vintertiden. Att ställa om klockan och framförallt att inte glömma bort att ställa om klockan. Det finns människor som totalmissat den här övergången från det ljusa skedet till det mörkare och sedan på måndan stått där som ett fån när alla andra befunnit sig i en helt annan tidstillvaro. En timma för sent eller för tidigt, vilket det nu är?

Jag brukar numera förlita mig på uppgifter i tidningar eller på nätet för att göra en korrekt omställning i förtid, dvs kvällen innan och sedan kolla upp på den med atomuret i Tyskland kommunicerande väckarklockan som ställer om sig automatiskt "miss i nassen", vid 2-tiden eller när den officiella omställningen nu sker. Och visst har det hänt att jag måst göra om hela proceduren och ställa tillbaka alla klockor två timmar i stället för den timma jag på kvällen ställde fram. Sån´t där är hjärnsläpp i högsta divisionen.

Hur som helst så har den timma som förlorades i våras nu återvunnits. En sovmorgonsbonus för den som har möjlighet att utnyttja en sådan. För egen del kan den förmånen inte utnyttjas till fullo i år på grund av barnvakteri. Kåseribarnet Erik som nu är stora karl´n på 4 år och 3 månader drygt samt hans ystersyster Frida, 1,5 år har bokat in sig för premiärboende i det till gästrum konverterade arbetsrummet. Dvs Erik får bo i den från Myrorna införskaffade nygamla sängen medan Frida fortfarande får sova i den transportabla babyslafen. Och känner jag de här småttingarna rätt så är det fullt hålligång från tidig morgonstund, antingen det är sommartid eller vintertid. Antingen de sover i en ny säng eller i de nattmöbler som hittills gällt. Deras inbyggda väckarklockor går varken efter sommar- eller vintertid utan skräller igång när man minst anar det. Nu skrivs de här raderna dagen innan bonusbarnen kommer på besök, men skulle något avvika från mitt skissade mönster ber jag att få korrigera mig i kommande kåseri.

Att konvertera ett arbetsrum har f ö sina poänger. Där finns dator och där finns symaskin och där fanns till helt nyligen ytterligare en dator av ångmaskinstyp som ska iväg till museum, sällare jaktmarker eller förhoppningsvis krängas om nu någon har intresse för en 486:a. Och därutöver fanns inte minst gamla sparade utskrifter efter fem års idéjägeri på nätet. Eftersom jag i yrkeslivet förstod att det papperslösa kontoret bara är en myt så bar jag med samma uppfattning hem. I klartext - allt som kunde vara värt att skriva ut och spara har blivit utskrivet och sparat. Och under det här konverteringsarbetet av arbetsrummet uppdagades den hemska sanningen i form av 10 fyllda Ica-kassar med papper jag en gång trott mig ha framtida användning för. Så all denna möda att leta värdefull nät-information, köpa a4-papper, se till att det fanns fyllda bläckpatroner till hands och sedan lägga upp små pappershögar här och var i hyllorna, förvandlades på några timmar till något som skulle bäras bort för pappersåtervinning. Resultatet har blivit ett prydligt, välordnat arbetsrum där nu bara några hundra papper jag inte kunde skiljas från väntar på att bli insatta i pärmar som in sin tur ska radas upp där det nu gapar luckor i bokhyllan efter rensningsaktionen.

Och där finns nu en dator, ett skrivbord, en symaskin och så den fiffiga gästsängen som kan dras ut till två om det nu skulle bli invasion i lägenheten någon gång. Vilket det nog blir i takt med att barnbarns-och bonusbarnskaran växer. Utan hänsyn till årstid.

Men jag har lovat mig själv att inte göra så mycket utskrifter längre. Annars blir det bara samma visa igen efter några år. Och roligare kan man ha än att rensa i gamla pappershögar.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.

««  Tillbaka till förra sidan