Bekymmer
Fred i vår tid, proklamerade Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain, efter att ha återvänt från sitt möte med Hitler i München 1938. Ljug! Ett halvår senare bröt andra världskriget ut.
Hur kände sig våra föräldrar den här tiden? Kan vi undra som var barn då. Hyste mamma och pappa enbart positiva förväntningar inför framtiden eller läste de av tidens tecken bättre än de mäktiga politikerna?
Med facit i hand måtte vår föräldrageneration känt sig väldigt frustrerade de månader som föregick utbrottet av andra världskriget. Det kom ju trots allt illavarslande rapporter genom knastrande radiohögtalare och tidningarna rapporterade fortlöpande.
Skillnaden mot idag är att all nyhetsrapportering är så mycket intensivare. Varje dygnets sekund kan vi följa utvecklingen via de sinnrika media vi har tillgång till nu. Och fienden har utmejslats som en illasinnad mångmiljardär som förklarat världen och främst då USA krig, fast på sina villkor och med en religiös underton och som getts namnet jihad. Vi har lärt oss namnet Usama ben Ladin och sett hans uppenbarelse på bild allt oftare. Och vi har fått veta att hans välde är världsomspännande och att han hämtar sina inkomster från mångåriga investeringar i väst, inte minst i Sverige samt att han misstänks för att ha spekulerat i fallande börskurser veckorna innan terrorattackerna mot USA började sätta skräck i världen.
Och nu spekuleras i vilka illdåd terroristorganisationen planerar för att på nytt försöka kväsa världens mäktigaste nation. Kemiska eller biologiska vapen. Eller kärnvapen, rent utav.
Det är inte särskilt lätt att behålla fattningen i en sådan här situation. Hur ska vi förhålla oss? Hur ska vi planera? Ska vi knyta åt om portmonnän? Vilken vägledning ska vi ge våra barn, de som i väldigt många fall vet mycket mer om världen än vi lite äldre.
Inför andra världskriget skedde i alla fall en viss planering av hur folkhushållet skulle kunna hålla stånd inför yttre påfrestningar. Kinnekulle var i högsta grad involverat i och med att ingenjör Sven Bergs uppfinning att utvinna olja ur alunskiffern gav upphov till Kinnekleva-verket. Därifrån fick den svenska marinen olja till drift av sina jagare och kryssare.
Vi fick lära oss att "En svensk tiger" samt hur man förser sina fönster med mörkläggningsskydd. Och vi fick ransoneringskort för att varorna skulle räcka. Vissa varor fick vi helt vara utan som kaffe, bananer och andra importprodukter. Humanitära insatser präglade också den här tiden. Råbäcks slott blev central för utplacering av finska krigsbarn som skulle placeras ut hos medkännande familjer i bygden. Och i krigets slutskede inträffade den skräckfyllda upplevelsen av ett störtat brittiskt flygplan med norska patrioter ombord som plöjde en gata genom granarna på Högkullen efter att flyghöjden felbedömts på grund av ett krånglande instrument.
Kanske är det redan hög tid att börja fundera i termer liknande dem som präglade åren före krigsutbrottet i april 1939.
Eller ska vi våga sätta vår lit till en stormakt som vi gjort oss beroende av och präglats av så många år?
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist".
Skicka till ramky@telia.com DS.