Västgöta-historierHällekis Kuriren's nu mer sporadiske medarbetare Rolf Apelqvist kom med ett förslag att en sida med Västgöta-historier borde platsa in i tidningen, en god idé tyckte jag och här är nu en sida där Ni läsare förhoppningsvis skall bidra med innehållet. Skicka in Era bästa Västgöta-historier till HK så publiceras dom på denna sida, med tiden kan det en riktigt kul samling. Längst ner på sidan finns ett formulär som Du kan använda för att skicka in din historia.
Två bröder var med sin mamma till jourcentralen då de båda hade ont i halsen.
Väl inne hos doktorn kunde han konstatera att de båda hade fått halsfluss!
När de efter besöket var på väg till bilen fråga "Josef (9)" ängsligt:
- Mamma, vilken sorts löss var det vi hade fått?
Å kors, secket storfrämmat! Å kommer så oväntat! Ente har jak deskat, å ente har jak sopat, för jak va tvongen å gå åt lagår´n först se. Men kom in, kom in vettja, så sa jak sätta på panna å bju på kaffe, så får jak ge di andre svina sen.
Den gamla stavkyrkan i Skaga revs 1826 efter det den förklarats som ett vederstyggligt avgudatempel. Småningom restes en stor sten med en inskription där kyrkan en gång stått och där nu den ny-nya kyrkan står (den som uppfördes 1960 brann ju ned till grunden för några år sedan). Vid invigningen av stenen deltog som publik också en dräng från bygden. Hemkommen skulle han redogöra för husbonden vad som stod på stenen. Där stod nämligen "Allt är förgängligt". Men drängen tolkade tydligen skriften efter sin egen belägenhet och sa därför till husbonden:
- Jo si där stod: "Allt är för djävligt!"
Detta berättade en kvinna från Sätra för mig under min tid som kyrkväktare på orten.
Insänt av Erik Yvell.
Det var en handelsman från Stockholm som steg av på tågcentralen i Skövde, han va väldigt nödig så han frågade en gubbe var han kunde hitta en toalett. Gubben kliade sig i huvudet och sa efter en stund:
- Saa de legga här i Skövde?
Den däringe Johansson ä han gefter, tro?
- Nää, dä ä han ente dä - men han har en arger hunn.
Det var två nyinryckta på P4 i Skövde som skulle bekanta sig med stan en kväll, de stannde en gubbe och frågade var nattlivet fanns, han svarade kvickt:
- Ho tog tåget till Göteborg.
Det var en turistbuss som stannade till i Vara, ut hoppade en guide som frågade en infödd om han kunde hjälpa de på bussen i en liten diskussion om Vara var en stad eller en köping. Efter en stunds funderande sa han:
- Dä ä ena skethôla.
En präst i Falbygden som var hård och sträng mot sina arbetare, gick en dag ut på fälten för att inspektera. Han hörde då, att en av drängarna svor och gormade över något, varför han gick fram till honom och sade:
- Jaså min gode Anders, du håller på och tjänar satan än.
- Ja, men nu sa jak flötta te oktober, svarade drängen.
Samma morbror Egon som jag tidigare har berättat om hade litet besvär med läxläsningen så hans mor satt och tragglade läsning med den ovillige Egon. I långsam takt bokstaverade hon:
"G - R - I - S, vad blir det?"
"G - R - I - S - gresaso" sa Egon
Min svärfar Sven Danell tyckte mycket om redaktören och kyrkopolitikern Arnt Johansson som arbetade för Dala-Demokraten. De hade dock skilda åsikter i de flesta frågor vilket inte avhöll dem från att respektera varandra. Arnt Johansson beklagade sig över prästernas fåfänga och kvad:
- Först är de pastorsadjunkter och då vill de bli komministrar. Och när de är komministrar då vill de bli kyrkoherdar. Och när de är kyrkoherdar då vill de bli domprostar. Och när de är domprostar då vill de bli biskopar. Och när de är biskopar då vill de bli ... (Och här fick den gode Arnt lite svårt att finna en fortsättning). Då sköt Sven Danell in:
- Då vill de bli hembiträden!(Insänt av Erik Yvell)
Två västgötahistorer har jag hittat i "Hågkomster", greven och landshövdingen Hugo Hamiltons memoarer från 1928. Han var barnfödd på Blomberg, precis som undertecknad bidragsgivare.
Tidigt en söndagsmorgon kom två "skålknallar" till Åsaka kyrka. Som en botgörelse för det "sundiga liv", som de fört en tid, beslöt de att bevista både ottesången och högmässan. När de efter välförrättat värv skulle fortsätta sin vandring, sa den ene: "Hörru, de va besunnerligt. I ottesången sa körkherrn att djävelen lå schlagen i mörkses kläddjer, sa han. Men i högmässan sa´n att han geck ikring som ett rutande lejon." - "Ja", svarade den andre, "han hade la schlete sek mellan tjänstera."
Lasse och "Olagus" hade varit på "Marten", det vill säga marknaden i "Lischöping" och "köft sek vann si ko". Och så larvade de hem med dem över Kartåsen, skäligen "söpna". Så fick Lasse se en paddunge, som krälade på vägen. "Hör du Olagus, ser du skräppetössa? Tokna lea djur! Va di nu kan va de för nötta. Men - i alla fall - om du äter öpp´a, så sa du få mi ko."
Olagus funderade en stund. Inte såg paddan inbjudande ut. Men en ko är alltid en ko, och så satte han i sig paddan och fick Lasses ko. Så dinglade de vidare, inte alldeles treviga till mods. Lasse tänkte på vad mor skulle säga, när han kom hem utan ko, och Olagus tänkte på paddan. Men rätt som det var fick också Oalgus se en liten padda. "Ser du Lasse, där ä ta mej kasingen ena tössa te. Ja, dää ena lea djur. Men hör du Lasse, om du äter öpp denna häringa, så sa du få igen di ko". Ja, Lasse tänkte på mor och så svalde han odjuret. Så dinglade de iväg igen, nu åter med "vann si ko". Plötsligt utbrast Olagus: "Hör du Lasse, va i helskike sulle vi äta öpp di däringe tössera för?". Och det kan man med fog fråga, skriver Hugo Hamilton.Ovanstående båda historier insända av Rolf Apelqvist
Lille Börje hade till sin faders stora förtret klättrat upp på hans stora och fint staplade vedhög, fadern ropade till Börje.
- Snälle lelle Börje kan du klättra ner frå vea laa.
Börje hörde inte utan klättrade vidare.
- Börje nu klättar du ner.
Börje var nu nästa uppe.
- Börje, nu ser du te och kommer ner frå vea laa.
Börje är nu längst upp och vill inte höra på sin faders rop.
- Nu ser du te å kommer ner på momangen gôsse.
Börje hör fortfarande inte, faderns tålamod är nu slut.
- Kommer du ente ner frå vea laa nu ongjävel så slôr ja skankera a däk.
Godsägarinnan var ute på ägorna och plockade svamp, gubben Pettersson går då förbi och frågar.
- Va gär ho?
- Jag plockar svamp.
- Va sa ho me den te?
- Äta förstås.
- Äter ho sôpp?
- Om ni visste vad gott det är när man steker den i smör.
- Ja, stekt i smör kan man la äta va skit som helst.
För många år sedan utspann sig följande dialog mellan folkskollärare Båth i Hällekis och en elev i femte klass.
- Nå, min käre Holger, kan du säga mig när Västerås riksdag hölls.
- Nä, dä kan ja ente.
- Kan du då tala om vad ett tio öres frimärke kostar.
- Nä dä kan ja ente häller.
- Kan du då säga mig vad som är kvar av en skaftlös kniv utan blad.
- Ja, vesst kan ja dä.
- Vad är det då?
- Kôrkskruven, svarade eleven med glädje i rösten.
På 30-talet fanns det många arbetslösa i Hällekis, Ljugar-Olle var en av dessa. En dag när gäng gubbar fick syn på Olle så ropade de till honom.
- Kom hit och ljug lite för oss.
- Nä jag har ont om ti, för dä legger en båt i hamna me sell och ja sa hem ätter en hink.
Då det var ont om mat på den tiden rusade alla gubbarna hem efter hinkar, men när de väl kom till hamnen så fanns där varken båt eller Olle.
Turisten från rikets huvudstad besöker Skara där han naturligtvis också betittar den gamla domkyrkan. Här finns mycket att se, så mycket att han faktiskt plötsligt upptäcker att han är pinknödig och att behovet är akut. En hastig genomletning av kyrkan ger föga av värde för denna situation varför han skyndsamt tar sig utomhus men inte heller där ser han något som möjlighen kan hjälpa honom i hans prekära situation. På en parksoffa sitter dock en äldre man försjunken i läsandet av dagens tidning och stockholmaren skyndar fram till denne. Följande dialog utspinner sig.
- Förlåt men kan min herre säga mig var närmaste toalett finns.
- Va, va säjer han för nôt? Tolalett?
- Ja jag måste få reda på om det finns en toalett här i närheten Det är faktiskt väldigt bråttom.
- Tolalett? Va dä tolalett han sa? Å dä sûlle va här i Skara?
Drängen Claes från Dalängen i Lidköping var instämd till tinget för att ha sparkat en polis i skrevet vid ett bråk på ölstugan.
Väl i rätten frågade domaren om han erkände.
- Hä, dä gör ja då vesst inte, sa Claes.
- Men, fortsatte domaren undrande, det finns ju flera vittnen.
- Jo, men ja kanla ente hjälpa att den dommimgen vände sig om....
Min morbror Egon hade börjat i första klass i skolan i Råda och en bit in på terminen så sa lärarinnan:
- Jaa barn, nu har vi lärt oss alfabetet och nu skulle jag vilja höra vad ni kan. Egon lelle kan du säga mig ett ord som börjar på bokstaven "z"?
Egon funderade så det knakade och efter ett tag så blev svaret:
-Zäta potäter.
Här kommer en sann historia från Kinnekulle.
Ja, skomakar´n hade de ente allti så lätt. Sôm en gång när ena bonnmora hade blitt sjuker å man hade skeckat etter doktar´n.
- Det blir bäst att mor ser till att skicka drängen till staden med ett urinprov, sa doktorn. Vad däremot doktorn inte sa var mängden av urin.
Så moran fôllde flera literputäljer med vätskan, lät drängen spänna för marra å köra in te stan. På lasarettet tog man bara emot någon dl av urinen, resten tog drängen me säk tebaks.
Välan hemkommen te bun mötte han den törstige skomakar´n som utbrast:
- Har du vart i stan, då har du la brännevin! "å börja te å rota i vagnen"!. Här upptäckte han alla dessa putäljer, å tok säk en redier klonk utan de minsta motstånd från drängen.
Skomakar´n som börja spôtta å fräsa, utrbrister:
- Å faen, dä va ju pess!
Skolinspektören är på besök i en skola i Västergötland, i korridoren utanför skolsalen sitter lille Anders gråtande och nedslagen. Inspektören frågar varför han sitter där.
- Jag råkade släppa mäk å då körde lärarn ut mäk.
- På det viset, sa inspektörn, men vad gör nu magistern och de andra barnen.
- Di setter la därinne i sketlokta.
För länge sen när tjuvskyttar härjade lite här och var i Kinnekullebygden inträffade följande händelse:
Två höga herrar som hade ett stort jaktområde träffade en dag på en man i skogen som bar på en bössa och en nysjuten hare. En av de fina herrarna frågade mannen om det var han som sköt deras harar.
- Nej det gör ja ente, svarade han, era harar känner ja allt igen.
- Hur kan det komma sig, frågade den fine herrn.
- Jo, för di har inga öra!
Detta är en klassiker
Det var torgdag en dag i oktober, på nya stadens torg i Lidköping.
En dam gick fram till en bonde som sålde frukt och sa med en gest åt hans lådor:
- Är det greve Moltke.
- Nej, blev svaret, dä ä Lars i Pôttera!
Det var julvecka och den fine patron hade åkt in till Lidköping för att julhandla. Han hade bland annat köpt ett grishuvud som han bar under armen inslaget i ett papper. Men pappret höll inte så läge utan visade rätt snart innehållet. På torget mötte patron en dräng som han tidigare haft som anställd, de båda var inte dom allra bästa vänner. Och när drängen mötte sin tidigare arbetsgivare utbrast han:
- Jasså, du har vart och hämtat din förstoring hos fotografen.
Slagfärdige Kalle träffade på potatishandlaren inne på torget i Lidköping, deras vänskap var det inte så mycket bevänt med men Kalle frågade i alla fall vad potatisen kostade. Under deras samtal berättade potatishandlaren att ha skulle byta namn.
- Kalla dig för Kinnekulle, sa Kalle.
- Kinnekulle, varför då sa potatishandlaren
- Det är ett så vackert namn och dessutom den största knölen i hela Skaraborgs län!
För länge sen när tjuvskyttar härjade lite här och var i Kinnekullebygden inträffade följande händelse:
Två höga herrar som hade ett stort jaktområde träffade en dag på en man i skogen som bar på en bössa och en nysjuten hare. En av de höga herrarna frågade mannen om det var han som sköt deras harar.
- Nej det gör ja ente, svarade han, era harar känner ja allt igen.
- Hur kan det komma sig?
- Jo, för di har inga öra!
På den tiden då ångloken gick mellan Lidköping och Forshem hände det sig vid ett tillfälle att en herre fick ressällskap av en gumma från Kinnekulle. När tåget passerar Blomberg, sa mannen till gumman:
- Där geck en å. Va hette den?
- De vet ja ente, sa gumman. Men de geck å en i Källby å han va ifrå Medelplana å hette Karlsson.
Formuläret här under kan du använda dig av för att skicka in din Västgöta-historia till Hällekis Kuriren, om du vill att ditt namn sätts ut under den historia du skickar in så skriv detta strax under historien.
