Kinne-Kleva kyrkoruin ligger på en liten kulle ca 750 meter norr om den nuvarande kyrkan, med en vidunderlig utsikt över nejden söder ut. Uppförd på 1100-talet. Rektangulärt långhus och rakslutet kor. På 1700-talet tillbyggdes kyrkan i koret och fick sakristia, vapenhus och torn med åttakantig spira och tornur. Kyrkan var byggd av sandsten och man hade bekymmer med södra väggen som buktade utåt. Denna stöttades därför med strävpelare av vilka rester finns kvar. Taket var spånklätt, innerväggarna vitmenade och kring fönstren var gardiner målade. Golvet var lagt med kalkstenshällar. Kyrkan revs 1870 då Kinne-Kleva och Sils församlingar byggde den nuvarande Kinne-Kleva kyrka. Kyrkklockor, dopfunt och värdefulla inventarier som krucifix, skulpturer och nattvardskärl flyttades till den nuvarande kyrkan.

På kyrkogården finns åtskilliga gravstenar och en gravkista. Två stenar är så kallade stavkorshällar från 1100-talet och ett fragment är av en liljesten från 1200-talet, åtskilliga liljestenar står nu utanför kyrkomuren vid den nya kyrkan i Kinne-Kleva, dessa är hämtade från den gamla kyrkoplatsen. Andra gravstenar har flyttats till den nya kyrkan.

"Kyrkans torn med sin åttakantiga spira höjde sig högt över gårdarna i byn. När klockaren ringde i klockorna i tornet nådde deras klang in i varje hemman och hem, belägna intill kyrkan som de var" skrev poeten Magnus Carlmark ca 1785 om Kinne-Kleva kyrka.

Vid 100 års jubileet 1970, så restes klockstaplar på både Klevas och Sils gamla kyrkoplatser.

   
Gamla kors vid Kinne-Kleva gamla kyrkoruin

Strax norr om platsen reser sig den majestätiska rödstenskleven. Man kan förstå att detta var en idealisk plats för ett hednatempel. När man grävde ut grunden till den gamla medeltids kyrkan, så fann man rester av en tidigare träbyggnad som eventuellt kan ha varit ett hednatempel och som tros ha haft likheter med de norska stavkyrkorna.

Kleva har under forntiden innehaft en betydande roll, och det talas om i sägnen när "Kleva var stad", och nattväktare gick på gatorna.

På västra sidan utanför kyrkomuren fanns Kleva torg, här har troligen en gudapåle varit rest, en stenhäll med hål i finns fortfarande kvar på stället. Stocken eller stången var en fruktbarhets symbol och stenaltaret användes så som offeraltare. även en brunn finns precis utanför muren.

Stenhäll för gudapåle?

Enligt äldre skrifter så har Kleva haft en med dåtidens mått mätt, rätt stor bebyggelse, rent av det största antal hemman i trakten under rätt lång tid. Det tyder ju på att Kleva vid denna tidpunkten torde ha varit den största orten i denna trakt.

Då Husaby allmänt räknas som huvudort i denna trakt omkring 1000-talet så torde Kleva ha haft sin storhetstid några hundra år tidigare och fram till 1000-talet ca. Husaby fick ju sin första kyrka i slutet av 1000-talet, den var ju av trä och till den restes strax efter ett sten torn, men en bit in på 1100-talet så revs ju träkyrkan och ersattes med en av sten. Här med har Husaby övertagit platsen som huvudort.

Det kan tänkas att då trakten kristnades så revs den gamla gudatemplet i Kleva vid ungefär samma tid och ersattes under 1100-talet med en enkel stenkyrka. Det kan ju även tänkas att hednatemplet stod kvar under en övergångstid då trakten kristnades, för man släppte ju inte så lätt den urgamla asatron. Det kan man märka på en del runstenar, de kan ju både bära korset och asasymboler. Men med tiden trängdes de gamla gudarna undan och templen raserades och ersattes med kyrkor på samma platser där hednatemplen förr stod. Detta tycks vara rätt vanligt då flera fynd på kyrkoplatser runt om i bygden vittnar om detta, tex Österplana, Forshem och här i Kleva.

Kinne-Kleva nya kyrka

På Olof Skötkonungs mynt står det "Rex an coll" vilket torde betyda, kung vid Kinnekulle, då makten verkar ha varit placerad här så är frågan den, vem som var kung före honom i trakten och som då med all säkerhet residerade och härskade över Kleva, då gudatemplet och den största bebyggelsen fanns där. Men om detta finns inga uppgifter att finna i de gamla skrifterna.

Lite längre väster ut, borta vid nuvarande Sandtorp, finns en plats som man kallar "friareknålen", där finns det spår av raserade stensättningar och grunden till ett ansenligt cirkelrunt torn. Detta kan ju ha varit ett försvarstorn i utkanten av den forna vikingastaden. Stenlagda gator skall även ha funnits, men då inga utgrävningar är gjorda på platsen så har inget av detta bevisats, en framtida utgrävning skulle kanske eventuellt kunna ge svar på många obesvarade frågor.

Uppe på rödstenskleven skall de sista Frö dyrkarna ha haft sitt tillhåll, så det verkar som om hedendomen fanns kvar länge i bygden, detta verkar motsägelsefullt då detta var en av de första platserna som kristnades.

Enligt sägen och folktro så fanns även upp vid rödstenskleven, "Bratteforsfrua" med sitt småfolk, dessa skulle man akta sig för. Bratteforsfallet är ett majestätiskt vattenfall som slungar sig utför klevkantens branta lodräta klippor. Under våren, då det är mycket vatten, och blommorna och grönskan börjar komma är det en underbart naturskön plats som är värd en utflykt. Vandrar man från Österplana till Husaby så passerar man inte mindre än tre stycken fall av betydande storlek, först Prästafallet sedan Brattefors och till sist Martorpsfallet, som nog är det vackraste av dem alla.

Kyrkklockorna måste ha hörts vida omkring då man ringde i dom i den gamla kyrkan som låg där på sin kulle och som hade en central plats i landskapet. Vad som utspelats i dessa urgamla marker i historiens barndom, det kommer vi kanske aldrig att få veta, men ett är säkert, sägnerna om vad som har varit här och vad som skett, de kommer att leva vidare.