Efter det att Olof Skötkonung hade låtit döpa sig i Husaby källa år 1020 av den anglosaxiske missions biskopen Sigfrid, skänkte han sin kungsgård Husaby till ett första svenska biskopssäte. Den kyrka som restes på kungsgården var en liten träkyrka i den urgamla inhemska stavbyggnads tekniken. Redan i slutet av 1000-talet fogades till kyrkan ett mäktigt stentorn "sk västverk" i väster, som huvudsakligen skulle användas till försvarsändamål.

Sådana torn restes ofta i anslutning till kejserliga och kungliga kyrkor. I tornets första våning fanns en kunglig läktare. Ett stycke in på 1100-talet revs den gamla stavkyrkan, och långhus och absid försett kor byggdes i anslutning till tornet. På 1300-talet fick kyrkan sina valv och målningar. I koret är samtliga målningar ursprungliga. år 1566 brändes den av danskarna och 1735 brann södra delen av tornet efter ett blixtnedslag. I koret finns ett ovanligt litet fönster sk hagioskåp, det var avsett för dom som av någon anledning inte fick komma in i kyrkan. I koret finns det två möbler från 1200-talet, den sk biskopsstolen och munkbänken. Dopfunten är från 1200-talet. Kyrkans stenaltare har en relikgömma, och altartavlan samt predikstolen är skänkt av Magnus Gabriel De la Gardie.

Gravarna på framsidan är sk Eskilstuna kistor och dateras till 1000-talets mitt. Enligt sägnen skulle de vara Olof Skötkonungs och drottning Estrids gravar, men det är inte bevisat. Husaby är ett välbesökt turistmål med en mängd sevärdheter i omgivningarna som t.ex kyrkan, biskopsborgen, Flyhovs hällristningar, Lasse i bergets grotta, Martorps och Bratteforsfallen för att nämna de närmast liggande. Samt naturligtvis Sigfridskällan där konung Olof Skötkonung döptes.

Den 14 juni 2000 firades ett stort 1000-års jubileum i Husaby med anledning av Olof Skötkonungs dop i Husaby källa, åtskilliga tusen besökare hade denna dagen sökt sig hit för att få vara med om den stora händelsen.

Några hundra meter väster om kyrkan i Husaby reser sig ruinerna av den forna biskopsborgen. Borgen består av ett mäktigt tornhus och en omgivande ringmur i sten med anslutande mindre byggnader i korsvirke och tegel. Den var väldigt kraftigt byggd och gav snarare intryck av ett befästningsverk än ett boningshus.

Något säkert årtal för byggandet finns inte att få i medeltida källor men det troligaste är att den är byggd omkring 1480. Byggherren var Brynolf Gerlaksson, biskop i Skara. Han hade förutom Husaby tre andra befästa borgar, först och främst det magnifika Läckö men även de befästa gårdarna Brunnsbo och Säckestad. Borgbygget ingick säkert som led i de sista katolska biskoparnas försök att hävda sig mot kungamakten.

Borgens livstid har varit väldigt kort, genom Västerås recess 1527 indrogs borgen till kronan och har troligen ganska snart avsiktligt bränts ned och raserats, då Gustav Vasa inte tålde några konkurrenter till kronans makt i landet.

Den enda uppgift som finns om inredningen i borgen omtalar att biskop Brynolf förvarade porträtt på alla sina föregångare i biskopsstolen i den stora tronsalen. I ringmuren, som består mest av gråsten, finns två ingångar, en enklare portal på sydsidan och huvudingången på östsidan med ett porthus som troligen var kombinerat med en trätrappa direkt upp till andra våningen i kärntornet. Den östra borggårdslängan som i likhet med delar av det lilla huset nordöst och porthuset, är uppfört i tegel och korsvirke, inrymmande viktiga ekonomilokaler, en smedja, en fint murad bakugn, ytterligare en ugn eller spis finns i söder där bl.a. en handkvarn blivit funnen under utgrävningarna. En överbyggd och igenfylld brunn fanns också i söder, där hittades en del intressanta järngrind, inkl vapen. I denna del bör även köket ha varit beläget.

Efter kärnhuset uppfördes intill detta ett annat hus, kallat "kasematten". Det var ca 10 ggr 7 meter, som i sin nuvarande omgivning ser mycket egendomligt ut. Murarna är mycket tjocka och den undre delen har på tre sidor något som ser ut som skottgluggar, men knappast kan ha haft den funktionen under särskilt lång tid, de ligger alldeles för n ära marken och ger inte mer än några meters skottvidd, utanför ligger ju ringmuren, enda förklaringen är nog att muren tillhörde ett senare byggnadsskede. Från huset leder en portal in i kärnhusets hall. I huset som ligger norr om det förra finns en ypperlig brunn och några meter ytterligare i nordlig riktning finns en varmluftsugn från vilken kanaler måste ha lett in varmluft i kärnhuset. Kärnhuset är nästan kvadratiskt med 16 meters sida och ungefär lika högt. Materialet är till stor del sandsten, och särskilt i sina övre delar svårt brännskadat.

Den undre delen är delvis bevarad. Ett kvadratiskt rum har haft trätak och antagligen fungerat som förråd. Intill ligger ett mindre rektangulärt rum med tunnvalv och vackert spetsbågat fönster mot norr, nedgången till detta rum går över en välbyggd stentrappa, och det har troligtvis varit ett borgkapell. Intill trappan finns ett mindre utrymme med fönsterglugg utåt, och som förmodligen varit en fängelsecell. Ovanför dessa utrymmen ligger kärntornets hall, som har haft två kryssvalv till tak. Härifrån ledde en stentrappa upp till nästa våning. Ovanför har sedan funnits flera rum som tillhört biskopens privata svit. Minst två trägolv och två våningar har funnits ytterligare i tornet.

Borgen har genomgått flera byggnads stadier, kärnhuset byggdes först, kasematten har tillkommit med delar av den östra borggårdslängan, först därefter kan ringmuren ha fullbordats. Under utgrävningarna gjordes lösfynd i ganska stor mängd, en stångbössa med åttakantig pipa, rekylhake från 1300-talet, flera bössor och pilspetsar, spjutspetsar, svärd, kanonkulor i sten, rustningsdelar, yxor bl.a. en "skäggyxa" troligen en rättarbila. Hackor, borrar och en plogrist samt knivar, mejslar, saxar och tänger, men mycket lite keramik.

På den runsten som står på Husaby kyrkogård kan man läsa att, Assur, Sven och Tore lade stenen över sin far Oluf. Denna sten är alltså en gravhäll. Möjligen är den stenen som stod här förr och nu är på statens historiska museum en ursprungligt rest sten. Den bär inskriften: Olof satte denna sten efter Redar sin son. Vilken Olof? Det är frestande att tänka på Olof Skötkonung, men det finns inga belägg för att så skulle ha varit fallet.

Då Husaby under tidig medeltid måste ha varit en av Sveriges mest betydande platser både vad det gäller kronan och kyrkan, så har det troligen också varit en befäst plats. Redan kyrkan utrustades ju på 1000-talet med ett mäktigt stentorn som försvarsbyggnad. Och då kyrkan tycks ha ansett Husaby som en av sina viktigaste platser så byggde man här en borg som hela tiden under dess levnad tycks ha varit under ständig tillbyggnad. Att borgen brändes kan ju tyda på flera orsaker, det kan ju tänkas att de inte gav med sig frivilligt då den drogs in till kronan, utan att den blev anfallen och bränd, för helt säkert kunde den göra motstånd. Med tanke på borgens storlek och betydelse har den säkert varit välbevakad och det fanns säkert åtskilliga soldater till dess försvar. Men har den blivit indragen till kronan och avsiktligt bränd så har troligen Husaby mist sin betydelse för kronan och ansågs inte vara till någon direkt försvarspolitiskt intresse, utan förstördes endast för att kväsa kyrkans makt i landet. Kyrkan i Husaby fick ju stå kvar orörd, och efter denna tiden har nog Husaby tappat sin ledande ställning i landet

Husaby källa