De sk Hälle och Kisas gravar som fanns i herrgården Hällekis djurpark förr, och som numer är försvunna då kalkstensbrotten är på denna plats. År 1916-17 så grävdes Hälles grav ut, den var stor, 7,3 m ggr 2,5 m kista utan takhällar och där förstugans gravhäll troligen haft ett hål. I förstugan påträffades skelettdelar av åtta människor och inne i kammaren delar av ca 50 till 60 individer. Ett kranium var av ovanligt kraftig benbyggnad, som mera liknar cromagnonmänniskor än nutidstypen, den vanliga under stenåldern så vit man vet. Vidare fanns gravgåvor, en flintsåg, flintdolkar, flintpilspetsar, skrapor och råmaterial av flinta, 36 st krukskärvor av blomkruks liknande kärl, den för hällekist tid så tidstypiska. Två av dom var ornerade med punktornering i sick-sackmönster.

Jämte Karleby-Utbogårdens kista på Falan är Hälles grav den hällekista som lämnat skelettdelar av störst antal människor i Västergötland, ja rent av i hela Sverige.

Kisas grav var däremot grundligt förstörd och gav endast en mindre bit kambisk flinta.

Legenden om jättarna Hälle och Kisa sägs vara namnförklaringen på Hällekis. Det talas om att jätten Hälle hämtade sin brud på Lurö och när Lurö folket kom för att söka efter Kisa gömde Hälle henne i Mörkeklevs grotta. De fann henne aldrig och blev så lurade, där av namnen Hällekis och Lurö.