Herrgården tillhör inte dom stora men har ändå stolta anor. Flyhov är uppförd i trä men endast i ett våningsplan. Taket är ett säteritak av typiskt karolinskt snitt uppfört på 1730-talet. Det finns bevarade takmålningar från barocktiden i flera rum, och kakelugnar från 1700-talets senare hälft.

Flyhov har månghundraåriga anor, enligt legenden bodde Olof skötkonung på gården kring år 1000. På 1400-talet var den sätesgård. Flera kända ägare har bott här, bl.a. Posse, Gyllengrip, Stockenfeldt, Sparreskiölds, von Numens och även den riksbekante ägaren till Läckö, Magnus Gabriel De la Gardie.

På en plats några kilometer öster om Husaby upptäckte år 1899 några vallpojkar hällristningar på några hällar, platsen utforskades och man fann ca 370 olika figurer på sex ytor. Figurerna föreställer människofigurer, skepp, hjul, fotsulor, älvkvarnar, svärdslipnings rännor och djurfigurer. Den mest kända är den internationellt kända "yxguden". Ristningarna är från tiden 1500 - 1000 före Kristus.

Det är inte så vanligt förekommande med hällristningar i Västergötland, men vid Flyhov någon kilometer från Husaby finns ett antal hällar med olika ristningar.

Varför dessa bilder knackades in i dessa stenhällarna för omkring 3000 år sedan är det ingen som vet, men de kan ha haft anknytning till någon fruktbarhetskult under bronsåldern.

Hjulkorset som är vanligt förekommande är en symbol för solen och hade troligen en central plats i fruktbarhetsmagin. Men de kan lika gärna föreställa vagnshjul eller sköldar, allt är bara gissningar.

Men det finns även de som menar att hällristningarna symboliserar en gud som inte gick att avbilda och som man istället fick symbolisera med alla ristningar man gjorde. De ristningar som föreställer fötter eller sandaler kanske fick föreställa gudens spår över stenhällen.

De olika människofigurerna, t.ex. yxmannen på en av Flyhovs hällar, kan då kanske föreställa olika ceremoniella personer som deltog i kultfesten.

De skepp som ofta återfinns på hällarna har köl och stäv, de små tvärstrecken kallas bemmaningsstreck, om de föreställer spant eller besättning är oklart. Men om de var spant så kunde båtarna ha varit klädda med skinn, i Danmark har man funnit en sådan skinnbåt.

På en del skepp kan man se tvärgående streck mellan köl och reling, det kan vara spant men kan även föreställa bommar som förstärkte kanoten på ena sidan så att det blev bättre balans. De skulle i så fall vara utriggare, men några sådana fynd har man inte hittat i Norden ännu, så det är bara gissningar, som så mycket annat när det gäller hällristningarna.

De mest mystiska tecknen på ristningshällarna är de så kallade skålgroparna, dessa kan förekomma enskilt eller i grupp, de kallas också älvkvarnar. Kan dessa ha varit offerskålar?

Alla ristningar har inte tillkommit under en begränsad tid, utan man tror nu att hällen kan ha utgjort någon form av helig plats som besöktes under många hundra år och fungerade som kult- och offerplats. Vid de olika tillfällen som platsen besökts kan en eller flera ristningar ha gjorts, det förekommer även att äldre ristningar har ristats över med nya.

Ristningshällen kan ha varit en samlingsplats för bygdens folk under bronsåldern men dess verkliga innebörd lär vi nog aldrig att få reda på. Men det är ett intressant besök att gå och titta på de första tecknen som människan har lämnat efter sig i en svunnen forntid, även om dess innebörd är ytterst oklar.

Fler ristningar har sen upptäckts under årens lopp. Platsen är väl värd ett besök efter som det är den största samlingen hällristningar inom detta område.