Falkängens hantverksby i Hällekis består av åtta hus, alla från sekelskiftet och som förr var arbetarbostäder för de anställda vid cementfabriken.

Samtliga hus är pietetsfullt renoverade och de gamla lägenheterna med entré mot gatan rymmer nu tio olika hantverkskollektiv. Hantverkare från hela landet hyr lokalerna och de ställer ut sina alster och ordnar försäljning hela sommaren. I en del kollektiv pågår också hantverksmässig tillverkning.

En del söndagar ordnas speciella temadagar med mer omfattande program, som exempel kan nämnas lindagen. Då visas hela produktionskedjan i linberedning från sådd av linfröna till färdiga produkter.

Marknadsdagar anordnas då ytterligare salustånd slås upp längs Falkängsvägen.

I Falkängen finns även ett vagnsmuseum, ett fossil- och mineralmuseum där främst Kinnekulles och Västgötabergens geologi beskrivs. Vandrarhemmet i Falkängen, anslutet till STF, tar emot upp till 125 gäster per natt. Ett kafé finns också inrymt i ett av husen.

Götene kommun som äger och även har drivit Falkängen arrenderar från och med den 1/1 2001 ut hela verksamheten, hantverkarna och vandrarhemmet kommer att vara kvar, och Falkängen kommer att utvecklas vidare i ny regi.

Falkängen förr i tiden

Vid Hönsäters Alunbruk bodde år 1800 en tunnbindare som hette Johan Olsson-Falk, han var född 1769 och gifte sig år 1800, fick 10 barn vilka fem ej nådde vuxen ålder.

Han arbetade på Alunbruket men hade även en ko för att försörja sin familj, denna ko gick på bete på en skogsäng nedanför Hönsäter, därav namnet Falkängen.

År 1873 lades alunbruket ned och det blev ett kalkbruk istället som övertog arbetarna, och när cementfabriken startades 1892 följde arbetarna med till denna.

Det behövdes mycket folk på cementfabriken och för att dessa skulle ha någonstans att bo så lät man bygga ett antal arbetarbostäder på Falkängen i Hällekis.

De tre första husen byggdes 1896-98 av en byggmästare från Skara. Kostnaden för dessa var 9000 kronor, men då tillkom kostnaden för taktegel, murtegel, skiffer och kalk, men detta fick man från cementfabriken. Det tillkom även en kostnad på 500 kronor för sprängning av två brunnar och två pumpar.

De första familjerna flyttade in i de nya husen år 1899. Sammanlagt byggde man åtta stycken åttafamiljers hus. I förmännens lön ingick en fri bostad på ett rum och kök, men arbetarna fick betala 28 kronor per år för samma boende.

Arbetarna på bruket ville år 1906 starta en fackförening och den första sammankomsten hölls i bolagets lokaler då bruket trodde man skulle kunna stoppa ett bildande av en fackförening. Men den bildades och man anslöt sig till Gruv- och Fabriksarbetarförbundet. På det första mötet anslöt sig 120 medlemmar inom cement- och kalkindustrin. Därefter fick man hålla sin möten hemma hos medlemmarna eller utomhus där inte bolaget kunde förbjuda mötena. Folketshusföreningen bildades 1907 för att man skulle kunna bygga ett Folkets Hus, där man utan inblandning av bruket skulle kunna hålla sina fackföreningsmöten.

Fackföreningens första avtal undertecknades den 26 juni 1906, grundlönen höjdes från 15 till 25 öre och till 33 öre om man hade något specialarbete. Den 1 maj 1907 höjdes lönerna ytterligare med 2 öre/tim. Någon övertidsersättning hade man tidigare inte fått men nu fastställdes det att man skulle har 25% av timlönen de 3 första timmarna och därefter 50%, detta gällde även för lördag och söndag. Arbetstiden minskades från 11 till 10 timmar per dag vilket även kom att gälla för nattskiftet som tidigare arbetat 12 tim/natt.

Vid olycksfall i jobbet fick man utbetalat 1 krona per dag, fri läkarvård i hemmet och halva lasarettsavgiften på allmän sal.

Artikelskrivarens farfar, Gustav Sjöö, var en av de sista personerna som flyttade från Falkängen, den absolut sista flyttade ut 1984, samma år startade hantverksbyn med ett 70-tal hantverkare utmed Falkängens hantverksgata. Götene kommun drev sedan verksamheten fram till årskiftet 2000/2001 då Falkängen arrenderads till Kinnekulle Vandrarhem & Konferens HB.