Årnäs
År 1802 fick dåvarande ägaren till Årnäs egendom, kommersrådet Berndt Harder Santesson, tillstånd att bygga ett glasbruk i Årnäs. Och nu började ett brukssamhälle att ta form, riktig fart blev det inte förrän på 1840-talet då en ny ägare tog över.
På 1870-talet byggdes inspektorsbostaden och en bostadslänga parallellt med hyttan, där det tillverkades buteljglas. År 1930 övergick man från hand- till maskintillverkning och på 1940-talet framställdes här även fönsterglas en kortare period.
Glastillverkningen ersattes på 1960-talet av mekanisk tillverkning, bl.a. av stålfjädrar. Årnäs genuina bruksmiljö är i stort sett bevarad, kärnan utgörs av den gamla disponentsbostaden (Bruksgården, som under många år fungerat som restaurang, men upphörde vid slutet av år 2000, nu kommer det kanske att göras om till museum istället), brygghus, bostäder, handelsbod, bruksanläggning.
Den nuvarande huvudbyggnaden på Årnäs herrgård uppfördes 1770 - 1790, källaren kan dock tillhöra en äldre byggnad. På 1840-talet byggdes huset till med poscher, två äldre flyglar på södra sidan togs bort och två nya byggdes norr om huvudbyggnaden.
Bakom Årnäs egendom ligger ruinerna av den forna borgen Aranäs, som på senare år uppmärksammats och blivit välbesökt tack vare Jan Guillous böcker om Tempelriddaren Arn Magnusson.
