Bengt-Erik Askerlund och Bertil Ström

Många som sett skylten där det står "Andrées grävning", som står vid sidan av stigen på väg upp mot Drottningstenen på Kinnekulle, har säkert undrat vad Andrée gjorde på Kinnekulle och vilket syftet var med denna utgrävning. Men information om detta har tidigare inte gått att finna, men nu börjar det bringas lite klarhet i denna del av Kinnekulles historia.

Det är två personer som på sin fritid har engagerat sig i detta, Bertil Ström och Bengt-Erik Askerlund, de trodde att det skulle vara relativt lätt att hitta information om denna utgrävning, men nu har det gått fyra år sedan de påbörjade sina efterforskningar och man vet nu en hel del men allt är ännu inte klarlagt.

Upprensning av utgrävningen   har precis startat

Andrée hade semester och skulle bege sig till Bergslagen, men dit åkte han aldrig, har man konstaterat, han har troligen rest till Kinnekulle, kanske skulle han träffa författarinnan Gurli Linder, som var gift med den betydligt äldre språkmannen Nils Linder, hon var djupt förälskad i Andrée, och avgudade honom. Så det kanske inte var så konstigt att det lades ut diverse dimridåer och villospår inför detta hemliga möte. Det finns ett brev bevarat från Gurli Linder till Andrée där hon i ett speciellt sammanhang nämner hans "regerande på Kinnekulle", detta anses bekräfta att hon måste ha varit på plats när utgrävningen gjordes.

Det enda som finns nämnt i skrift om utgrävningen är ett par rader i ett geologiskt arbete om Kinnekulle från år 1901, där skriver geologen Gerhard Holm följande:

Diabasbäddens kontakt med underliggande skiffern har kunnat iakttas endast på ett ställe, nämligen strax invid Kullatorp, där öfveringenjören S A André för några år sedan själf gjorde en inschaktning vid diabasväggens fot just i ändamål att blottlägga nämnda kontakt. Själfa kontaktytan hvilken ännu är synlig på en sträcka af 3 till 4 meter, är mycket jämn och bestämd samt sammanfaller med en skiktyta hos skiffern. Invid kontakten är denna något tunnskiffrigare och även något ljusare än vanligt, diabasen åter är dels något än eljest, dels ock något starkare förklyftad. Kontaktytan ligger 276,4 m ö h.

Stigen till utgrävningen   håller på att rensas   upp och göras   framkommlig igen.

Troligen var hans syfte att försöka ta reda på om Kinnekulle var en vulkan, men när han blottlagt kontakten mellan den vulkaniska diabasen och underliggande lerskiffer kunde man konstatera att så inte var fallet. Andrée själv var ingen geolog så vad hade han på Kinnekulle att göra? Han bör rimligen haft hjälp av någon expert på området med att tolka resultatet av sin sprängning/grävning - och man vet att det åtminstone sköts en salva med svartkrut vid det tillfället och att någon arbetare från bruket närvarade samt eventuellt någon från stenhuggeriet i Råbäck. Och denna dag, lördagen den 17 augusti 1895, så var sannolikt även geologen Gerard de Geer närvarande, det var i så fall han som stod för kunnandet och kunde anvisa på vilken plats man skulle göra utgrävningen.

Men vem som beställde och bekostade det hela är inte helt klarlagt, men det finns indikationer på att det kan ha varit den dåvarande ägaren av Råbäck, Carl Gustaf Klingspor. Han gjorde mycket för turismen på Kinnekulle på den tiden, byggde utsiktstorn, turisthotell mm. För att göra ett besök i utsiktstornet på den tiden, i slutet av 1800-talet, tog man en entréavgift på 25 öre, det var en relativt stor summa pengar då, men detta var tydligen inget hinder, för åtskilliga tusen besökare kom årligen för att beskåda den vackra utsikten.

Då utgrävningen låg strax bredvid stigen som gick från Råbäck upp till Utsiktstornet och där dåtidens turister tog sig upp från sin inkvartering på Turisthotellet så var det kanske menat att Andrées utgrävning skulle vara ännu en turistattraktion, men då han förolyckades på sin polarexpedition och inte återvände i triumf så föll allt i glömska.

Efter en dags arbete   har "gropen" åter frilagts

Nu i höst är det 105 år sedan Andrée var på Kinnekulle och gjorde sin lite mystiska utgrävning, och då man missade 100-års jubileet så satsar nu Bertil Ström och Bengt-Erik Askerlund på att fira ett 105-års jubileum. Men först skulle själva "gropen" iordningställas, och i går (lördag) så hade några entusiaster samlats på platsen med spadar, spett och hinkar för att rensa bort stenblock och nedfallen jord, så att utgrävningsplatsen skall se ut som den en gång gjorde. Den anslutande stigen finns inte kvar så även den måste iordningställas, och en skylt med information sattes också upp.

Kinnekulle har kanske blivit en turistattraktion rikare, och kanske var det så Carl Gustaf Klingspor en gång i tiden hade tänkt. Denna satsning av Bertil Ström och Bengt-Erik Askerlund är ett synnerligen lovvärt initiativ som hjälper till att upplysa turister och allmänhet om Kinnekulles gångna historia och kanske även hjälper till att väcka intresset för Kinnekulle som turist- och utflyktsmål i större utsträckning än vad som är idag.