vecka 41 - 1999
Stödmorfar som lek-katalysator
Erik är ett väldigt gångbart namn i kåserisammanhang. Ta t ex Erik Lundgård (sign. Eld) och Erik Zetterström (Kar de Mumma) som båda fått litterärt påbrå från Axel Lundgård (Elds farbror) resp. Hasse Z ( Eriks pappa). Och deras ätteläggar har fortsatt traditionen (sign Mats och Carl Z i DN).
Det var dock inte om dessa Erik-ar det här kåseriet skulle handla utan om den Erik som jag understundom fungerar som stödmorfar åt och som tidigare har förekommit i dessa spalter. Därmed också upptagen i kretsen av svenska kåseribarn. Länge undrade jag varför kåsörerna så ofta skrev om sina barns bedrifter men nu när jag regelbundet umgås med lille Erik och fascineras av hur ett barn utvecklas så är det kanske inte så konstigt, det här med barn som kåseriämne.
Frysskåpets innehåll har han väldigt klart för sig. Varje gång han är på korta besök är frysen första anhalt. Som har prioritet före den annars så kära leksakslådan med många lika kära småbilar bland innehållet. "Ais" säger han och pekar på frysskåsdörren. Och nåde mormor om hon glömt att köpa glass(ais)pinnar av en rund enkel sort. Dom måste bara finnas där.
Eriks föräldrar har på nytt fått en ledig veck-ända vilket gav mig en förnyad chans att utveckla mina talanger som stödmorfar. Senast det begav sig hade Erik ett språk som mest bestod av "öh". Om vilket jag berättade vecka 35. Men nu, ett par månader senare, har hans språk tagit ett rejält kliv framåt Dessutom har han utvecklat helt egna lekar som man inte får delta i - men måste bevittna. "Ais"-leken har han t ex utvecklat till fulländning under sin senaste veck-ända. Hur många glasspinnar rymmer egentligen en liten barnmage, kan man förskräckt undra.
"Off", det är vad Erik kallar mig när han vill dra in mig i sin lek. Det känns lite som en kommendering, men inget det går att värja sig från. Det är bara att hänga med.
Hans morgonjoller från den egna lilla sängen har också fått nya dimensioner och det är i den miljön har utvecklar sitt talorgan. Ungefär en timma anslår han till detta och tycks inte ha långtråkigt. Men se´n, när han förstått att mormor och stödmorfar har vaknat är han beredd att dra igång sina olika lekar och då i husets ordinarie säng.
Ett påslakan med tillhörande täcke förvandlas snabbt till något slags fordon. Han låter först täcket bilda en öppning, i vars mitt han placerar sig själv. Sedan stänger han till om sig och åstadkommer lite läten som kanske ska efterlikna ljudet av en racerbil.
Efter en stund ska han "Inga" och det betyder förmodligen "Ringa". Undan med täcket, ur sängen och snabbt iväg till sin egen lilla monteringsbara säng med hopsättningsmuttrar i vardera hörnet. Dessa muttrar använder han sig av för att "Inga". Se´n tillbaks till täcket igen, upprepad racertur och efter en stund ytterligare en expedition till sin lilla säng för att "Inga" igen. Den här leken upprepade han säkert minst tio gånger. Och det går inte an att lägga sig i leken på något vis. När jag gjorde ett försök pekade han bestämt på min kudde och sa: "Off" , därmed menandes att jag skulle ligga lugnt och tålmodigt på min kudde och bevittna hans övningar. Katalysator minns jag från kemin i Lidköpings samrealskola att sådant benämns. Alltså att vara nödvändig för en process, dock utan att själv delta däri. Lek-katalysator är alltså den roll jag fått mig tilldelad.
Innan läggdags på kvällen har han ytterligare en långvarig upprepningslek. Den heter också "Inga" fast i det sammanhanget uttytt "Springa" eftersom han gjorde upp en liten löparbana som han knatade fram och tillbaka på och ropade "Inga" varje gång han kom tillbaks till startpunkten. Att därefter få honom i säng erbjöd inga som helst problem, han somnade av ren utmattning. Fast orkade ändå dessförinnan kommendera mig att vara tandborstare efter tvättproceduren som han förstås måste genomgå efter allt springet.
Ja, käre lille Erik, du måste nog finna dig i en fortsatt karriär som kåseribarn om du går på så här med nya skojiga lekar varje gång jag får äran att vara din stödmorfar för ett par dygn.
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet".
Skicka till ramky@telia.com DS.
PS. Erik Zetterström har faktiskt spelat en roll som tillskyndare av en journalistisk utvecklingsfas just i Kinnekullebygden. Det handlar om skrivglada Gun Persson från Trolmen som redan i unga år visade stor talang på området. Framåt som hon var skickade hon alster till 'den store kåsören' och skriftställaren för bedömning. Vilket hände när Gun var i 14-15-årsåldern. Kar de Mumma svarade väldigt uppmuntrande. Gun blev naturligtvis glad att få sådan respons, gav sig journalistiken i våld och var i många år leading lady som Gun Ljungblom på NLT och länge en av mina journalistiska ledstjärnor vid sidan av två andra NLT-profiler: Åke Bjerkler och Evert Idling.
Kar de Mumma-sonen Carl Z har f ö också anknytning till de västgötska trakterna genom de band han en gång knöt med Birgitta Andersson från Muggeberg strax norr om Brännebrona; alltså den Birgitta som varit såväl Hedvig, Sveriges vackraste röst som Teskedsgumma.
