Vi diskuterade svärord härförleden mot bakgrund av att jag insett att jag i snart 14 år misstolkat innebörden av det finska kraftutrrycket "itku". Det visade sig att det inte alls betyder "sjuttsingen" eller "jädrar" som jag hittills trott, utan i stället "GRÅT". Det ordet låter väl lite malplacerat i svordomssammanhang? Men vid närmare eftertanke tycker jag det verkar vara väldigt tilltalande uttryck för något som gått snett och därmed vållat en hemsökelse som i sin tur resulterat i tårar. "ITKU!"

Diskussionen fortsatte med att vi bytte svärord en stund och försökte hitta de allra snällaste varianterna. "Skråen", drog jag till med. För det var det mest mjuka jag kunde komma på. "Skråen" är ett yttryck jag kunde härleda till barndomens härjningar i Blombergstrakten. Bergsprängarpojkarna från Nordskog använde det vill jag minnas. Om det var av taktfullhet vet jag förstås inte, kanske tyckte de att handlarns pojk inte skulle lära sig värre uttryck eftersom han dvaldes i en trygg, frikyrklig miljö.

"Attsingen" är också en mildare svordom och nära släkt med "sjuttsingen" men frågan är om de kan inrangeras under begreppet "Fult språk", dit svärorden brukar räknas. Ovårdat språk borde man kanske hellre säga.

Av och till har väl annars svordomar betraktats som språkliga svaghetstecken. Ett språk fyllt av svordomar och osande eder har starka hänsyftningar till vederbörandes karaktär. En from person använder självklart inga svordomar, inte ens i tanken. Medan busen får svära och domdera bäst han vill. "Jädrar anacka".

Men att ofta lägga in en ed eller ett kraftuttryck i en konversation anses vara språkligt torftigt. Jag tror mig aldrig hört att en talartävling vunnits av någon som svurit "som en borstbindare". Kd-ledaren Alf Svensson blev ju t ex Årets talare häromåret och över hans läppar har nog inte ens det mildaste lilla kraftord kommit. På retorikens område håller man sig sålunda till städat språk.

Nånstans har jag sett en definition på begreppet Fult språk och det skulle då ha såväl psykologiska, sociala som språkliga skäl. En svordom kan på det psykologiska planet ge utlopp för starka känslor eller tas till spontant, t ex när man råkar tappa en sak i golvet. "Jäklar". Som socialt motiv tar särskilt ungdomar till svordomar för att visa sig tuffa, för att chockera och framförallt för att visa upp sin grupptillhörighet. Och språkligt sett är en svordom en funktion av en känsla som behöver uttryckas verbalt.

"Dra på trissor", skulle jag vilja säga. Eller "Fy katten". "Hånken" och "Faderallan" går väl också an i det här sammanhanget.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.