I och med att HK lagom till halloween-tider tagit upp begreppet 'spökerier' på dagordningen så går det knappast att undvika en liten utläggning om Heffaklumpar. En Heffaklump blev först ett lite spökaktigt begrepp hos Nalle Puh. Och i våra dagar är det ju en av barnboksförfattare starkt eftertraktad belöning. Vilket är lite motsägelsefullt eftersom en Heffaklump egentligen inte alls finns. I varje fall har ingen hittills sett någon. Mer än möjligen Nasse i Nalle Puh-böckerna som trodde sig ha sett en Heffaklump. Varefter Nalle Puh också trodde sig också ha sett en. Det gick till och med så långt att man försökte fånga en Heffaklump i den djupa gropen med hjälp av en listig fälla. Fast huruvida detta skulle lyckas var ju tämligen osäkert eftersom man ju inte så bestämt kunde säga om en Heffaklump verkligen visade sig vid "den här årstiden". Så därför blev Heffaklumpar nästan aldrig infångade.

Hur det ligger till med spökena på och runt Kinnekulle vet annars historikern Bengt Kjellander att berätta. Hans historiska skildringar omfattar hela 30 avsnitt som kan nås på den här webb-adressen: http://home.swipnet.se/ribberheim/B/Goteneby.htm

Och några av de spökiakttagelser han gjort ber jag att få återge här:

* På Bölaholm i Vättlösa har flera spökerier inträffat: En syn sågs mellan Bölenne och Göttorp 1605, och 1652 sågs en syn vid Böla Säthesgård, då den ägdes av Anders Dufva.

* En spökande munk på Gum diktades det om redan på 1800-talet, och det finns en omfattande modern visionär skildring av Gum.

* Helena Persdotter arbetade vid sekelskiftet på Hönsäter, och hon var en av dem som varseblev att det spökade på vinden, dit hon sändes upp för att hämta kläder. Hon har berättat att Harald Stake kunde ses komma gående från Österplanas kyrkogård över Kinnekulle för att se till sitt slott.

* Där en kraftledning korsar landsvägen i en kurva mellan Gössäter och Hällekis låg Krigsmansrör, idag utplånat genom vägomläggning. För länge sedan mördades en dam där av danska krigare; om nätterna hördes ännu på 1900-talet damskrik därifrån enligt bygdens befolkning.

* Ett stenkast från Tredings Stenar ligger Stenmuséet och en grusväg leder förbi Karlagårdens åkerholme. Den kallas Spökekullen. Där finns ruinerna efter boningshus m.m., och halvdöda träd; gamla flaskor och plåtburkar. I en syrenhäck, där jordkällaren ligger, fanns förr en hällkista, och man tror att spökena är de som låg i den och nu fått sin boning fördärvad. Så sent som på 1900-talet har man hört gastar ropa ur kullen.

*Nuvarande huvudbyggnad på Trolmen är från 1930-talet. Det spökar i den på så vis, att folk utifrån kan se ljusfenomen i ett fönster, som inte har någon orsak inomhus.

Så långt Bengt Kjellander. Men i fråga om Heffaklumpar finns det faktiskt en verklig sådan i Hällekis, fast förkortad och namnändrad till HÄFFA. Och här handlar det inte om spökerier utan om praktisk verklighet, nämligen föräldraföreningen för HÄllekis Förskola, skola och Fritidshem. Denna HÄFFA tar avstånd från företeelser som Monsterkort men åstadkommer i gengäld stor nytta till gagn för alla traktens barn. Och egen hemsida har man som kan nås via Hällekis Kuriren. Det är bara att gå in och titta sig runt - och gärna också engagera sig verksamheten som förälder eller lärare. Klickas fram under "Lokalt" i svarta listen på HK-Ettan! Det är bara att Häffa-Klampa in!

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.