Det är inte mycket som rubbar en västgöte. Så om månen trillar ner, kungen dör eller Vänern svämmar över sina bräddar kommer strax en stillsam kommentar till händelsen. Västgötaklimax brukar det kallas eftersom kommentaren kanske inte direkt anspelar på händelsen i fråga så som den skulle gjort i en annan landsända. Fast fint folk brukar likställa Västgötaklimax med antiklimax och en uppslagsbok formulerar sitt exempel så här:
"Det var ljuvligt, härligt, ja trevligt." Lite åt Grönköpings Veckobladshållet alltså, tidningen där poeten Alfr. Wstlnd huserar.

Man tycker att detta västgötska sätt att uttrycka sig även borde funnit sin stil i den moderna it-världen. Eftersom det finns rätt mycket skaraborgskt material utlagt på nätet numera tog jag mig före att göra en liten undersökande lokal surfrunda. Men sanningen att säga fanns inte mycket att hämta där.

En del sökmaskiner hittade dock ett och annat. Så här skrevs t ex i tidskriften Utpost vid institutionen för nordiska språk vid Lunds universitet apropå millennieskiftet i datahänseende, om nu någon kommer ihåg den problematiken: "Övergången till nytt århundrade och nytt årtusende har hittills inte inneburit att något av de katastrofscenarier som utmålats avseende datorer mm har infriats. Det hela blev mer eller mindre ett Västgötaklimax."

I Mullsjö kommun karakteriserades samma problematik så här: "I Sverige jobbar nu 50 000 personer (och det blir fler) för att ingenting skall hända. Det kommer att kännas lite snopet. Ett riktigt Västgötaklimax. Vi har bytt län men inte landskap!"

T o m i rikdagen har begreppet varit på tapeten, senast när frågan om en ny transportpolitik diskuterades. KD:s talesman yttrade sig på det här viset: "Regeringens transportpolitik blev ytterligare ett färglöst Västgötaklimax."

På ett ställe hittade jag en gammal skildring om en guldjakt till norra Finland på 30-talet. Berättaren/guldgrävaren avslutade sitt epos sålunda: "De visste att vi farit till norra Finland för att gräva guld. Dom var förstås nyfikna på hur rika vi blivit. Det ordnades med ett stort välkomstparty och så kom stunden när vi skulle visa vad vi vaskat fram. Spänningen var nästan outhärdlig strax före det att jag skamset visade upp elva millimeterstora guldflagor. Då blev det tyst. Mycket tyst. Man kunde faktiskt höra hur mörkret föll. Pinsamt, var ordet. Ett riktigt och präktigt, äkta Västgötaklimax ."

Och så kunde man ju i en direktsändning i TV4 härom morgonen följa uppställningarna i de ockuperade korridorerna på Mariestads sjukhus där ett kommunalråd(s) från Töreboda och ett f d kommunalråd(m) från Mariestad nu sällat sig till ockupanterna som protesterar mot nedläggningen av operationsavdelningen. Det var rätt lustigt att höra dem "skälla på politikerna" som om de inte de också skulle var politiker. Som väl själva haft fingrarna i syltburken ett antal mandatperioder bakåt, kanske rent av på högsta beslutsnivå. Men i tv-sändningen ville de uppträda som "vanligt folk", som sjukvårdskonsumenter och nu alltså även ockupanter. Det var väl ett riktig Västgötaklimax!

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.