Vart tar alla gamla gästböcker vägen? Alltså de där som brukar ligga framme i vissa offentliga miljöer och där besökarna kan skriva in när, var, hur och varför man slank in på just det här stället och vilka ev. intryck/avtryck visiten resulterade i.

Jag vet inte hur många gånger jag plitat ned min namnteckning i gästböckerna på Utsiktstornet på Kinnekulle under årens lopp. Det måste vara åtskilliga. Och gästböckernas antal borde också vara rätt ansenliga. Fasat förmodligen brann väl en hel del upp när tornet eldhärjades för att senare byggas upp igen och förses med nya gästböcker. Som fylls på med namnteckningar, den ena efter den andra tills boken är fylld och måste ersättas av ännu en i raden.

Anledningen till att vi vill avlämna våra avtryck på det här viset tror jag ingen har forskat i men nog borde väl ämnet kunna bli föremål för lite djupare funderingar. Varför utfördes t ex hällristningarna vid Flyhov liksom de som hackats in på en berghäll på vägen ned mot Blombergs järnvägsstation? Och varför ristades runor på tunga stenbumlingar? Nog var det för att någon ville göra ett avtryck från sin tid.

Den nya tidens avtryck som flimrar förbi i den elektroniska världen är dock av en annan karaktär. De flesta blir till signaturer på olika chatt-sajter men vem som egentligen gömmer sig bakom alla dessa kryptiska skapelser vet väl egentligen bara upphovsmannen/kvinnan själv. Och den som dristar sig till att uppträde under eget namn tar kanske en kalkylerad risk om vederbörande samtidigt torgför tankar och uppfattningar som går lite utöver vad som inte riktigt passar sig.

Det var länge sedan jag ristade hjärtan och pilar i barken på en björk i en lummig dunge borta vid Tredje Bänk i Blomberg, rakt nedanför Klippan. Numera uttrycker sig dagens unga genom grafittin, denna avtrycks-avart, som är storstadsområdenas speciella kännetecken på att allt inte är som det borde vara. Men trots att jag ibland under olika tider på dygnet trafikerar kilometervis med grafittiverk har jag aldrig sett någon upphovsman i aktion. Förmodligen är de ute med sina färg- och sprayburkar de timmar andra ligger på örat och sover. För det här handlar ju om en lite ljusskygg verksamhet.

Det är så modernt att tala om synliggöranden numera. Den unge individen vill bli sedd, annars finns han inte, sägs det. Jag tycker det är ett litet egendomligt resonemang. Vill man utföra en lite ljusskygg handling borde den väl rimligen utföras i smyg så att gärningsmannen inte blir sedd, än mindre synlig.

Då först blir det väl en mening med det avtryck man velat göra i verkligheten. Eller overkligheten, vilket det nu än är som gäller.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.