Av olika skäl har jag inte besökt Västergötlands museum i Skara på ett antal år men härom söndan blev det äntligen av. Och det blev samtidigt en stor överraskning för mig personligen, dels att få se Sköldarna, dels att få botanisera inne i den avdelningen som kallas för Backspegeln.

Historien med de 3000 år gamla Sköldarna från Fröstuna på Kålland som upptäcktes av en slump i mitten på 80-talet har väl de flesta hört talas om, men den avdelning som kallas för Backspegeln är kanske lite mer anonym.

Men där återfinns många med rötter i de västgötska bygderna katalogiserade mer eller mindre. En del mer, eftersom vissa människor ju har förmågan att bli omskrivna i kraft av sin talang på det ena eller det andra området.

Där hittade jag t ex tidningsartiklar om Petrus Törnqvist, som var målare i Källby på sin tid men också stor samlare av gamla föremål. Att han gick och friade i Backeborg på Blomberg, stod det förstås inget om, men det visste ju alla ändå på den tiden. Petrus bodde i Sjökvarn och hade stugan full av gamla grejor. Men aldrig att han gjorde sig av med något. Jag undrar just vart allt blev av när han dog? Det skulle vara intressant att veta.

Och i en mapp som det stod J Apelqvist på låg en skolanteckningsbok från 1836 fylld av intressant information med vackert nedplitad piktur om Kompostering och därmed sammanhängande ämnen. Tänka sig att min farfar hade åstadkommit detta. 'Det hade jag ingen aaaning om'! Undras just var han skaffade sina informationer i ämnet? Och blott 15 år var han när den här uppsatsen skrevs som ett avslutande skolarbete förmodligen. (Jo, min egen far var 70 när jag själv föddes, om nu någon börjar räkna på fingrarna). Och kanske var det min farbror Gustaf som i många år var folkskollärare i Källby som sett till att det här aktstycket hamnade på muséet i Skara.

Farbror Gustaf fanns f ö också med i en mapp. Dels var det hans dödsfallsnotis i tidningen, dels det av svärföräldrarna undertecknade inbjudningskortet till farbror Gustafs bröllop med Anna Lagergren från Mellomkvarn, den idag enda kvarvarande kvarnen vid Källbyån, där det numera är uppmärksammat konstgalleri.

I Backspegeln finns tidningsklipp och annat katalogiserat dels på efternamn, dels på socknar. Så den som är lite intresserad av sina rötter rekommenderar jag verkligen ett besök där. Och en enorm databas fylld med västgötska bilder håller på att byggas upp, berättade guiden, som själv bara först helt nyligen vågat ge sig i kast med en dator men som nu botaniserade för fullt i det alltmer växande bildarkivet.

Och så finns i Backspegeln även en avdelning om folkmusiken i Västergötland. Både den som gnidits fram på fiol eller åstadkommits på dragspel och av dansband. Och i Ingvar Kjörks inventering av dansbanor från förr hittade jag namnet Zickermansgrund i Kinne Kleva, ett begrepp jag inte stött på sedan 1950, troligen. Liksom Hellekisgården som låg i Källby inte långt från avtagsvägen upp mot Husaby kyrka. Båda var sådana syndens nästen att de där båda dansbanorna knappt fick nämnas vid namn, än mindre besökas, när jag växte upp. Så det blev ändå till sist lite av återseendets glädje, om ni förstår vad jag menar.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.