Urbranschen är ur led. Som tiden en gång var. Hur kan nu detta komma sig?

Källby hade på sin tid(!) en egen urmakare. Vad han hette har jag totalt glömt bort men han bodde lite bortanför Häggeliden, granne med Arvid Moberg, sme´n. Det är väl där som Källbys berömda skola ligger numera. Denne Farbror Urmakar´n pillade med fjädrar och hjul i sina klockor och hur han fick ihop alltsammans till en fungerande tidsangivare begrep jag aldrig. Precis som så mycket annat i den tekniska världen jag heller inte förstått mig på.

Men klockorna gick. Och visade rätt. Så den som hade en tid att passa men ändå kom för sent kunde i varje fall inte skylla på Farbror Urmakar´n i Källby.

Nu är det sedan länge mycket annorlunda i klockbranschen. Den sanningen gick lite sent omsider upp för mig när jag häromdagen slank in i en uraffär för att se om det möjligen skulle kunna finnas något bra alternativ till mitt armbandsur som förmodligen börjat sjunga på sista versen.

Man måste naturligtvis hänga med sin tid och bära ett någotsånär modernt ur och det kan jag inte direkt säga att jag har. Klockskrället är nog minst 15 år. Men det tickar och går och stannar inte förrän batteriet tar slut. Men med nytt sådant för en 50-lapp fortsätter den att sluka sekunder, minuter, timmar och dagar och det är precis den information jag behöver. Men den ser inte så förfärligt modern ut, måste jag tillstå.

Dagarna förresten. Min klocka är tvåspråkig och anger med stora bokstäver MON eller MON för måndag DIE eller TUE för tisdag, DON eller WED för onsdag osv. Språkkunniga läsare förstår genast att det handlar om tyska resp. engelska. Förmodligen har det funnits andra språkalternativ också när det gällt att ange veckodag.

Men det här måste nog anses tillhöra en gången epok, precis som Farbror Urmakar´n i Källby. När jag var inne och botaniserade i uraffären för att se ut en ev. efterföljare till min Seiko-80+ så upptäckte jag lätt förvånat att rutan för veckodagar försvunnit - rationaliserats bort - från urtavlorna, vilket märke det än handlade om. Trots att siffrorna på prislappen ofta började med en 4:a eller 5:a samt ytterligare 3 siffor efteråt. Andra finesser drällde det av, men veckodagarna lyste med sin frånvaro.

Och jo, expediten bekräftade min iakttagelse. Veckodagarna har försvunnit från de moderna urtavlorna anno 2000. Hur nu detta kommit sig kunde jag däremot inte få något förnuftigt svar på mer än "Jo, det är nog så".

Vad kan förklaringen vara? Att i den nya ekonomins tidevarv veckodagarna förlorat sin betydelse, kanske. Människor kan numera arbeta vilken tid på dygnet som helst. Och var som helst i många fall bara det finns en dator till hands. Om det så är fredag eller måndag spelar mindre roll.

Fast nog skulle det vara bra att veta ibland om nu almanackan på väggen skulle råka gå fel. Så man inte kliver ur sängen i onödan någon dag när kroppen gjort sig förtjänt av lite extra vila i horisontalläge. Till exempel på en SUN/SON-dag.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.