Den stora tystnaden har lägrat sig över Västra Götalands län. Har jag hört. Hur nu tystnad kan höras. I varje fall pågår ett projekt i regionen för att kartlägga tysta miljöer och ur det kan ju kanske komma något positivt i varje fall för människor som bor bullrigt och gärna skulle vilja att det lät lite mindre från nutidens oljudskällor.

Jag har ju egentligen aviserat att jag än en gång skulle beröra ämnet Semesterbesvär så jag får väl då sticka emellan med en parentes i just det ämnet. Att det blev ytterligare besvär får jag väl skylla på lite dålig uppmärksamhet från min sida redan när jag försökte lära mig räkna under Linnéa Jungbecks ledning i Järneklevs småskola på sin tid.

Under den finska semesterresan med trotjänaren Ursula hade vi bokat nattlogi i förväg huvudsakligen via internet som är ett bra redskap i det här sammananhanget. Med en hotellnatt menas tiden från kl 15 ena dan till kl 12 den påföljande. Motsvarande gäller numera i stort sett även allt slags boende för den resande.

Först skulle vi bo två nätter i vandrarhem i anslutning till den högtidlighet vi var inviterade till. Därefter hade vi hittat ett lite udda boende i något som på svenska skulle kunna översättas till Naturbostäder. Som i vårt fall visade sig vara en finsk sportstuga utan el, vatten, avlopp eller värme men förstås med bastu och utedass vid en liten sjö mitt ute i ödemarken. Därefter skulle vi gå i kloster två nätter, dvs bo i ett gästhemsrum på Valamo med ortodoxa förtecken och rätt mycket business, faktiskt, insmuget i verksamheten. (Fast vad gör inte en ikonfreak, tillika mäss-ceremonibeundrare). För att slutligen tillbringa en natt på Hospitz i Savonlinna (Nystad) där vi för tredje gången skulle uppleva den förföriska operafestivalen (Trollflöjten den här gången) och förstås njuta Savolaxspecialiteten Lörtsy tills vi storknade. Lörtsy är en specialpannkaka med olika fyllningar och strösockrad yta, måste jag informera om för den oinvigde. Gött, götti-gött-gött. Jordgubbsvarianten är min favorit, ressällskapet föredrog hallon.

Men när vi kom till Valamo för att checka in hos en trevlig munk i receptionen fanns inget rum för oss på detta härbärge. Vi hade helt enkelt tappat bort en natt i vår reseplanering. Linnéa, du ska veta att du gjorde ditt bästa för att lära mig räkna, men nu fick jag till sist en rejäl knäpp på näsan för att varit ouppmärksam på en av dina lektioner.

Nå, någon mil bort skulle det ligga en stor campingplats vid en fors. Det fanns det. Och en ledig stuga hade man. Men trots sin trestjärniga status accepterade man inte kreditkortsbetalning vilket var ett stort aber eftersom vår kontantkassa inte dimensionerats för extrautlägg av den här sorten. Visserligen fanns en bank vid bensinstationen intill den stora forsen i närheten men där gick det inte heller att ta ut kontakter på kreditkortet. Den blonda kassörskan, vilken roll hon nu egentligen hade, satt mest och konverserade över våra axlar mot en lokal tillbedjare genom den öppna dörrn.

-Men i Heinivesi finns en 'Otto' (uttagsautomat)". Det var bara det att den stan låg nästan tre mil bort. Och den extrautflykten måste vi göra för att kunna göra rätt för och för den här felräkningsnatten.

Men det fanns i alla fall tystnad i de här trakterna. Om man förstås inte räknar in ljudet från de spröda klockorna som ringde alltsom oftast i Valamos klosterkyrka eller bruset från forsen intill campingstugan under den där extranatten vi fick. Sådana ljud kan mycket väl höra ihop med en tyst miljö om jag förstått kartläggarna i Västra Götaland rätt. Och storstadsljud kan väl vara tämligen behagliga, de också. En plingande spårvagn i Göteborg, dunket från en feskebåt eller klockorna i Rådhustornet i Lidköping. Till exempel. Fast bastoner från en modern ljudanläggning någonstans i ett hyreshus är ljud jag nog tror de flesta gärna skulle välja bort från sin vardag. Det kan oljudsutredarna gärna skriva in i sina papper.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.