vecka 21 - 2000
 |
| Rolf Apelqvist |
Sommarlov är här (snart)
Snart är sommarlovet här. Om någon vecka eller så. Alltid lika spännande.
På Blomberg förr i tiden började sommarlovet på allvar i och med att sommargästerna började flytta ut till i sina stugor. Under majhelgerna avslöjade piskljud från alla håll att det var besök både här och var. Vinterns unkenhet måste luftas ut, rester av mössens ockupation behövde röjas undan, det var nödvändigt att lägga in nya hyllpapper i skåpen, sängkläderna skulle vädras. Sommarstarten följde ett givet mönster.
Först på plan brukade familjen Gustafsons från Lidköping vara. Det var Rulle och Lisa samt döttrarna Margareta och Barbro. Lisa och Margareta rökte båda cigarretter och var de första kvinnliga rökare jag överhuvudtaget träffat på, så det hela var lite märkligt. I den missionsförbundarvärld jag växte upp var rökning synd, liksom kortspel och svordomar. Så småningom la jag mig dock till med hela syndbatteriet själv och lite till men de båda damerna Gustafson hade knappast någon skuld i detta.
Disponent Göthbergs var näst i tur. Tant Rutan och farbror Elis bodde sommartid i Gläntan, drygt hundra meter från Gustafsons och nästan mitt emot stationshuset. Från Gläntan hade man den mest förföriska utsikt över Kinneviken, Källby ö, Kållandslandet och Lidköping. Så nära men ändå så långt borta. När vi fick en gästbok av Göthbergs i samband med någon födelsedag i mitten av 40-talet skulle förstås givarna skriva en rad som dock inte var riktigt färdigformulerad vid det här tillfället. Så de skrev bara sina namn och lämnade plats för det som senare skulle infogas. Raderna tecknades en dag ned och lämnades till min mamma som just då hade annat för händerna och bara stack in lappen med några gästboksblad. Då såg jag förstås min chans. Jag skulle själv plita dit versen med bläckstift och pennskaft. Den spretiga 11-årsstilen finns fortfarande kvar i gästboken. Men Göthbergs var storstilade nog att aldrig föra min fadäs på tal alla de år därefter vi regelbundet umgicks. Någon mer vers till vår Gästbok blev det däremot aldrig.
Snart var alla sommarstugorna fyllda med sina säsongsgäster. Där fanns apotekare Perssons från Borås, doktor Ljunggrens från Göteborg, kamrer Nilssons, kronokamrer Wahlströms och postmästare Bengtssons, alla från Lidköping. Bortom stationsinspektor Högbloms bodde disponenterna von Elerns från Stockholm och Carlssons från Lidköping och allra längst bort, på andra sidan vägen ned mot badet, folkskollärarare Dahlbergs från Skara. Dahlbergs brukade ofta cykla till sitt Blombergshus, då en jättesträcka tyckte jag, numera en relativt kort bilväg. De hade fastnat för Blomberg efter en sommar som hyresgäster på andra våningen i vårt eget hus Augustelund. Och de trivdes så bra i det lilla stationssamhället att de byggde eget i slutet på 30-talet. Barnen Dahlberg och deras familjer har fortfarande det här stället som replipunkt under sommarhalvåret . Och deras barnbarn lär väl fortsatta i samma trall. Blomberg är nämligen något alldeles speciellt.
Det är nog bara jag själv som inte återvänt fysiskt på allvar till den här trakten. De flesta av barndomens kamrater tycks annars ha banden kvar till gångna tiders härliga sommarlov med bad och kortspel (Femhundra), svärmiska promenader bort till Tredje Bänk under ljusa kvällar eller härjningarna i sötbärsträden när den säsongen randades och satte punkt för ännu ett härligt sommarlov. Men själv gör jag i alla fall regelbundna återbesök och minnena finns alltid kvar.
Ett sommarlov lämnar nog outplånliga spår i varje barns hjärta!
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet".
Skicka till ramky@telia.com DS.
