vecka 20 - 2000
 |
| Rolf Apelqvist |
Mors Dag
(Repris från 1958)
Blomberg på Kinnekulle gör verkligen skäl för sitt namn. När våren väl kommit och blomsterprakten börjat utvecklas fylls ängar och lunder av sta´bor som söker sig till den 1700-talsmättade naturen. Folk reser dit från hela landet, göteborgare inte minst.
När jag var liten knatte som sprang och lekte i bergsskrevorna runt Blombergs lilla stationssamhälle hade jag en kamrat som hette Gösta. Vi tävlade om att plocka så mycket vårblomster som möjligt åt våra mammor. Ibland kånkade han hem största bördan av vårlök och ibland var det min tur att ha plockat mest blåsippor eller gullvivor.
Till Mors Dag tyckte vi det passade bäst med liljekonvalje men hur vi än letade hittade vi aldrig dessa väldoftande blomster runt våra vanliga tummelplatser.
Några kilometer norr om Blomberg börjar herresätet Hjälmsäters domäner. Där fanns liljekonvalje, ängarna är bördigare med sin kalkgrund, i Blomberg finns det mest sandsten under myllan.
Jag vet inte vem som först luskade rätt på att Hjälmsäters ägor hade stora gömmor med liljekonvalje. Vi hade var sin liten cykel och en Mors Dagsmorgon trampade vi iväg åt Hjälmsätershållet var sin väg och ovetande om varandras förehavanden.
Det var en daggtidig morgon, klockan var väl mellan 4 och 5 och dagen bjöd på strålande gökottesolsken. Jag frös om händerna ty solen hade ännu inte hunnit värma upp luften eller skingra morgondimmorna. Det var lite ensligt på den smala vägen som slingrade förbi flera illaluktande kalkbrott och jag kände mig lite kuslig till mods. Jag tog av på en liten stig som slutade tvärt vid ett staket där jag visste att liljekonvaljeskogen tog vid. Göken gol för sin fru i närheten och det var alldeles vindstilla.
Doften av liljekonvalje vägledde mig men jag hade otur, stänglarna var knappt decimeterhöga och under knopparna kunde man knappast ana vad som skulle komma att slå ut.
Jag hörde ljud i skogen, det lät som om torra grenar knäcktes, och blev förstås rädd. Jag hade absolut inte mod att möta några djur där i min ensamhet och visste att älgen trivdes bra i trakten.
Men det var ingen älg. Det var Gösta. Han hade hittat en söderglänta med liljekonvalje och hade en jättebukett i händerna.
Gösta vann Mors Dagstävlingen, han hade lyckats bäst och jag blev ledsen. Men när han både visade mig på stället och väntade medan jag plockade min bukett, blev jag glad igen.
Våra mammor glömmer säkert inte den morgonen i första taget när två små frusna gratulanter stod på trappan för att överbringa blombuketterna.
(Publicerat på Sta´n Runt i Göteborgs-Tidningen i maj 1958)
RIST
PS. Mors Dag är väl fortfarande Still Going Strong som liljekonvaljeobjekt nr 1. Mother´s Day däremot ska ni undvika som pesten, liksom andra virus av samma skrot och korn. DS
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet".
Skicka till ramky@telia.com DS.
