vecka 18 - 2000
 |
| Rolf Apelqvist |
I reklamens värld
"Tystnad". "Kamera". "Kameran går".
Regissören Jesper har gett kommandon via sin megafon för femtielfte gången den här dan. Ett 70-tal statister i alla åldrar har positionerats ut för att utgöra den naturliga inramningen till vår duktiga kvinnliga OS-stjärna som spelar rollen av sig själv, ständigt jagad runt gatorna i ett affärscenter av en märkligt utstyrd munk som vill pracka på henne en bok om sig själv. En bok som pryds av munkens månasikte, som stjärnan ständigt får uppvisad för sig var hon än tar sig fram här i stadsdelen, fast inte alls vill ha.
Det handlar om reklam för musli. En snutt som kommer att vevas på biograferna och i de vanligaste reklamkanalerna framöver.
"Action statister". "Action skådespelare". Och vi rör oss alla invant i våra utstakade mönster alltmedan munken försöker jaga ifatt stjärnan över stenläggningen. Det måste fresta på hennes kraftpaket med ett sådant underlag, men vad allt får hon inte stå ut med för att fullgöra en bit av sitt kontrakt med sponsoren. Maken/tränaren finns i alla fall med för att uppmuntra och lägga en värmande jacka över axlarna i snålblåsten denna lite kylslagna dag, precis som under vilket träningspass som helst. I vissa scener, tagna bakifrån, är det dock en stand-in som springer gatlopp. Men munken själv får slita hårt från åtta till tjugo, denna långa inspelningsdag. Liksom även påföljande dag, då det hela når sin fullbordan.
Totalt handlar det om 24 olika scener, eller "bilder" som det heter på det språk som talas här. Produktionsteamet är sammansatt enkom för det här jobbet. Det är runt 20-25 personer med olika specialiteter. Alla har varit med förr och vet precis vad som krävs. Det vet också vi statister och flera gånger den här dan får vi beröm, både av Jesper och av en kvinnsperson som inte presenterat sig för oss, men som tycks tillhöra produktionsledningen.
"Ni har varit jätteduktiga hela dagen. Tack ska ni ha!"
"Det är så konstig reklam, nu för tiden", säger en äldre, rundnätt gråhårsdam när vi hamnar intill varandra efter en tagning. "Man förstår liksom aldrig vad det handlar om, även fast varumärket dyker upp mot slutet".
Jag känner igen hennes ansikte från åtskilliga svenska film- och tv-produktioner de senaste åren.
"Jo, vi var varit med en hel del, jag och min man", säger hon. "Det blir lite bättre betalt när det handlar om reklam. Det dubbla ungefär". Och hon berättar om alla trevliga skådespelare hon mött under årens lopp. Och alla kända regissörer som gett henne direktiv. Det lyser ur den gamla damens ögon. Bättre pensionärssyssla kan man inte ha. Här finns verkligen en social samvaro utöver det vanliga.
500 kronor har vår insats under 12 timmar värderats till. Därutöver har vi fått lunch på en närbelägen ungdomsgård som hyrts in som kansli och värmestuga. Och kaffebord har stått uppdukat hela dagen. "Tack, Anna, du som stod för cateringen den här dagen".
Och medan fotografer och ljustekniker försöker fånga det flyende dagsljusets sista strålar med hjälp av ett par jättelika vita frigolitplattor som riktas mot den manlige skådespelaren för en sista närbild, går jag tillbaks mot ungdomsgården för att kvittera ut min femhundralapp hos Anna.
Nu är det verkligen snålkallt och min allra hetaste önskan vore att få krypa ned i ett varmt bad för att få fart på livsandarna igen.
Själv är jag "spelfri" dan därpå. Men ungefär hälften av statistgängen ska vara i farten igen. Liksom OS-stjärnan, munken och hela produktionsteamet. Jag kan inte precis påstå att jag avundas dem. Det är i alla fall den känsla jag har när jag någon timma senare vederkvickt stiger upp ur badkaret.
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet".
Skicka till ramky@telia.com DS.
