vecka 11 - 2000 Rolf Apelqvist Returinformation Det står rätt mycket årsmötesreferat i lokaltidningarna i dessa dagar. Små notiser som berättar att en ny ordförande valts i stället för Per Persson som avgått efter närmare 50 år på samma post. Eller att revisorssuppleanten Anders Svensson inte velat ställa upp för omval. Och så vidare, och så vidare. Illasinnade människor som vill racka ned på ortspressen - mest vanliga forum för årsmötesreferat - brukar kalla den här företeelsen för returinformation. OK då. Visst är det returinformation, dvs meddelanden som inte betyder så förfärligt mycket förutom de närmast berörda, dvs Per Persson, Anders Svensson och personerna i deras föreningskrets. Men för Per, Anders och de övriga medlemmarna är den där tidningsnotisen väldigt viktig. Hade det inte stått omnämnt i "tidninga" vad som förevarit på årsmötet, ja då är det precis som om mötet överhuvudtaget inte ägt rum. Eller att föreningen alls existerat. Och är det inte så att "föreningsväsendet" fortfarande är demokratins ryggrad i Sverige. Närhelst tre svenskar träffas kring ett gemensamt intresse så bildar de en förening, brukar det ju heta. Så när det drar ihop sig till årsmöte måste det ju enligt föreningsstadgarna på något sätt kungöras vad som förevarit bakom de fördragna gardinerna i sammanträdeslokalen. Eller bakom de stänga dörrarna eftersom ju enbart de närmast berörda brukar få tillträde till de här sammankomsterna. Och då ligger det ju närmast till hands att sekreteraren, nyvald eller erfaren, skickar in ett referat till "tidninga" för att sprida lite information om det hela till omvärlden.. Det är för det mesta handskrivna rader eller numera möjligen datorutskrivna. I allra mest moderna version översänds det som fax eller epost i de fall referenten har sådana faciliteter att tillgå på sin arbetsplats. För nog är det så att viss del av föreningarnas verksamhet sköts från jobbet även fast förberedelserna väl troligen gjorts hemma vid köksbordet eller annorstädes i hemmets lugna vrå. Nu är det inte alla människor förunnat att få delta i den gemenskap en förening erbjuder. Själv är jag exempelvis raka motsvarigheten till en föreningsmänniska. Oföreningsindivid är kanske rätt benämning på en sådan som jag. Och har jag ingen som helst aning om varför det blivit så här. I yngre år var jag nämligen med i ett otal föreningar och många av dem var knutna till realskolan och läroverket i Lidköping. Det gick till och med så långt att jag blev ordförande i Gymnasieföreningen som var paraply för läroverkets samlade föreningsverksamhet. Den uppgiften var nog egentligen inte så betungande eftersom Gymnasieföreningen mest arrangerade baler och skutt i rasthallen, som var enda stora samlingssal innan aulan byggdes. "Gamla" Cool Candys var favoritband nr ett, d v s så länge de höll sig till sitt ursprungliga Benny Goodman-stuk. Se´n vet jag egentligen inte vad som hände det här gängets musikaliska ideal och det hör inte riktigt till den här betraktelsen. Men i samma veva förändrades min föreningsroll på ett avgörande sätt. De föreningar jag fick uppdrag i dog snabbt sotdöden. Så var det t ex med Lidköpingsstudenternas förening som säkert skulle kunnat konkurrera med sina gelikar i Skara. Men föreningen försvann någon gång i mitten av 60-talet, troligen i samband med någon av alla dess skolreformer Sverige har världsrekord i. Likadant var det med ytterligare ett par föreningar. Jag var väl förmodligen på fel plats vid fel tidpunkt som det brukar heta som förklaring. Men så här på ålderns höst är jag i alla fall med i en pensionärsförening och i SeniorNet. I den förra av det skälet att den erbjuder en grupplivförsäkring och i den senare därför att den tack vare duktigt föreningsfolk gett mig möjlighet att förmånligt inhandla fullmatad dator med tillhörande internetabonnemang utan vilket jag skulle haft svårt att kommunicera med Hällekiskuriren och dess läsare. Men jag avsäger mig varje invit om att ikläda mig ett förtroendeuppdrag. Jag tycker nämligen de här föreningarna bör få finnas kvar och utvecklas. Utan att jag ska behöva medverka till deras fall och hädanfärd. Föreningslivets inre krets mår nog bäst utan min inblandning. RIST PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet". Skicka till ramky@telia.com DS. Läs mer om och av Appel >>> <<< Tillbaka till första sidan