vecka 04 - 2000

Rolf Apelqvist
Trender

Knappt har det nya årtusendet börjat förrän man börjar märka tecken på hur trendsättare på olika områden söker efter nya plattformar eftersom 1900-talets redan hunnit bli passé. "Försten vinner", som man sa redan när jag var en liten glutt.

En sådan trendsättare som ligger i startgroparna är den nya sporttidskriften Offside (sjösätts i slutet av mars) som av förhandsuppgifterna att döma verkligen skalar av sig allt utanpåverk. Bara text. Inga bilder. Och dessutom får den Pocketformat. Kommer att säljas via idrottsklubbar och pocketbokhandlare.

Förebilden är dock hämtad från förra århundradet och fotbollens förlovade hemland England där en liknade produkt redan finns (Perfect Pitch). Det ska bli verkligen intressant att följa den här lanseringen eftersom man satsar på välskrivna reportage med förankring inte bara i sportens värld, utan i hela samhället.

Eftersom varje Offside-utgåva ska vara aktuellt skulle ju ett tips till upphovsmännen kunna vara att följa uppgånget och fallet hos en bandyklubb som Villa-Lidköping, som varit en typisk 1900-talsprodukt men som ännu inte hittat någon framtidsmodell under det nya århundradet. En motsvarighet har man ändå plockat fram, nämligen Malmö FF som ju åkte på ändan från allsvenskan. Fast det hände förstås under förra millenniet.

Även om jag sällan besöker idrottsevenemang så försöker jag ändå följa vad som händer "mina lag". Jag tror faktiskt det är så att även den mest inbitne sporthatare ändå någonstans inombords då och då tänker i "mitt lag"-termer.

"Mina lag" finns lite var stans i världen. Källby IF är det första i ordningen. Sedan blev det LBK. Därefter ÖIS (Örgryte IF) som var det första laget som drog storpublik till Nya Ullevi just de år jag var yrkesverksam i Göteborg. Och anledningen till det hette Elfsborgs IF från Borås som skuggade ÖIS i tabellen och väl ibland också låg först. Trots att det här var division 2 så kom över 50.000 åskådare på derbymatcherna då det begav sig i slutat av 50-talet. Tala om förankring i folkdjupet. De få Källby-matcher jag som barn fick lov att följa på Eolsborg hade på sin höjd samlat 100 entusiaster medan LBK-mötena på Framnäs lite längre fram i livet i lyckliga stunder drog åtminstone det dubbla.

Under mina sejourer i Stockholm har jag inte fångats in av några av lagen där, kanske beroende på att deras anhängare betett sig på ett sätt som verkligen inte gagnat föremålen för deras beundran. Men Chelsea såg jag en gång under ett besök i London möta Liverpool och Chelsea finns sedan dess också med bland "mina lag" trots att deras supporters väl inte var helt rumsrena. Den 1 maj 1950 bevittnade jag mötet mellan AIK och Malmö FF men det enda jag idag minns är bolltrollaren Garvis Carlsson (från Falköping). Ingen av kombattanterna hamnade dock på "mina lag"-listan, fråga mig inte varför.

Under gymnasieåren i Lidköping firade min mamma och jag en gång julen på pensionat i Leksand för att få lite omväxling till de vanliga släktsammankomsterna. Och då fångades jag direkt av de hockeyspelande dalkarlarna som den gången tvålade till Hammarby. Sedan dess finns Leksand också bland "mina lag". På den tiden hade hockeyrinkarna ännu inte flyttat inomhus så det var en väldigt kylslagen tillställning. Som dock lite värmdes upp av alla glada tillrop från hemmasupportrarna. "Spela puuucken", var det vanligaste tillropet. Väl hemma igen frös jag mig igenom ett antal lokala hockeymatcher på Framnäs, där Sjödalen faktiskt visade framfötterna så pass mycket att de också hamnade på min lista.

Lite sparsmakad som jag är har inte listan blivit längre. Trots att jag under åren i Uddevalla och Lysekil kunde infogat såväl IK Oddevold som Lysekils HK på listan. Men de får försöka komma igen. Och när Hällekis begår stordåd så väntar självklart en given plats på dem också. Skulle bara fattas annat.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet". Skicka till ramky@telia.com DS.