Kinnekulle har utövat stor lockelse på åtskilliga kulturpersonligheter och en som vet mycket därom är adjunkt Tore Hartung i Mariestad som häromsistens gästade årsmötet 2001 med Lidköpingssällskapet i Stockholm. Eder skribent råkade vara närvarande och vill inte undanhålla HK:s läsekrets lite av de fakta Tore Hartung delgav årsmötesdeltagarna.

Det var egentligen om 'Berömdheter som bott i Lidköping' Tore Hartung skulle berätta men eftersom flera av dessa också hamnade på Kinnekulle vill jag beröra just den aspekten. Och mest då om Selma Lagerlöf, August Strindberg och Evert Taube.

Selma Lagerlöf skrev faktiskt 'Jerusalem I' just på Kinnekulle. Hon var gäst hos barons på Råbäck och inhyst på Turisthotellet. Det var i den miljön hon fick inspiration att berätta om folket i den lilla byn i Dalarna som kom att utvandra till det heliga landet efter den uppenbarelse deras andlige vägvisare fått.

Selma hade annars anknytning till Lidköping genom sin bror som var verksam på snusfabriken där. Den verksamheten var dessvärre inte särskilt lyckosam och fabriken tvangs i konkurs. Och eftersom Selma Lagerlöfs bror var självaste disponenten där drabbades han hårt rent personligt men fick möjlighet att återupprätta sitt rykte på Mårbacka som då befann sig i utförsbacke. Han lyckades dessvärre inte med den uppgiften heller, utan även Mårbacka försattes i konkurs. Och det märkliga var att båda dessa konkurser kom att handläggas vid rådhusrätten i Lidköping. Så Selma Lagerlöf hade ofta anledning att resa dit för att stötta upp sin bror, inte minst rent ekonomiskt. Och Kinnekulle gav som sagt lite balans i den litterära tillvaron, kanske också den personliga.

August Strindberg hamnade också på Kinnekulle, fast mer eller mindre slumpartat. Hans intresse för berget kom huvudsakligen att bli av geologisk art eftersom Strindberg vid den perioden befann sig i grubblerier om tillvaron. Han fick för sig att det fanns ett starkt samband mellan Kinnekulle och Egyptens pyramider och ledde detta i bevis genom mätningar av de olika berglagrens tjocklek. Tog man bort Kinnekulles översta och understa lager, dvs diabasen och sandstenen så fick man exakt fram höjden på Cheopspyramiden.

Strindberg försvann dock snabbt från trakten efter en i hans tycke obekväm övernattning på Forshems gästgivargård.

Evert Taube tillhör ju också kretsen av nationalskalder men i hans fall är nog Kinnekullebesöket mer dikt än verklighet. Evert befann sig på Stadshotellet i Lidköping då han plötsligt drog till minnes att han en gång i tiden träffat baron Klingspor på sitt stamställe Den Gyldene Freden i Gamla Stan och av honom lånat 300 kr. Det fanns alltså anledning att bege sig till Kinnekulle och återknyta bekantskapen. Enligt Everts egen berättelse skickade baron sin privatchaufför för färden upp till Hällekis.

Tore Hartung har dock av baron Klingspor själv fått fram hur det egentligen begav sig. Nog för att skalden låtit sig bjudas in till Hällekis men han hade minsann fått ta rälsbussen och själv leta sig fram till målet. Och eftersom han redan vid ankomsten var aningen beskänkt blev besöket inte så långvarit. Och de 300 kronorna hade i själva verket lånats ut till en hela annan baron Klingspor, en släkting bosatt på ett gods i Sörmland!

Ibland behövs det alltså forskare för att kunna skilja verkligheten från dikten.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.

PS2. Lidköpingssällskapets hemsida nås enklas via HK:s "Ettan" under "Lokalt".