Jag har satt ordet 'skrivkramp' som rubrik för det här kåseriet eftersom jag inte hade den bittraste aning om vad som skulle komma ut av mitt tangentknatter när jag började skapa det här aktstycket.

I en mig närstående tv-såpa, dvs Nya Tider (ja, jag har dykt upp som statist då och då som den uppmärksamme tittaren möjligen märkt) har den tidningsredaktion som viss del av handlingen krisar kring, just rekryterat ett verkligt affischnamn för att få fart på lösnummerförsäljning och prenumeration. När allt kommer till kritan visar det sig att den här kände skribenten inte får fram ett endaste ord när sätter sig framför datorn. Han har drabbats av skrivkramp!

När de här raderna står att läsa i HK vet vi kanske hur det gick. Men den situation skribenten befann sig i var verkligen inte den mest eftertraktansvärda. Dock ska jag själv inte spekulera hur det hela gick till slut, eftersom jag hittills spått fel när det gäller utvecklingen av handlingen i den här tv-såpan, trots den inblick bakom kulisserna jag haft. Vad de uträttar på manusavdelningen råder det nämligen total hemlighet kring. Inte ens skådisarna vet något förrän de fått texten till sina repliker för kommande inspelningsdag när de går hem efter ett svettigt pass om kanske 20-25 inspelade scener. För det går undan i den här världen. Så de här manusförfattarna vet nog inte vad ordet skrivkramp innebär.

Det är en hel del år sedan jag först såg begreppet 'skrivkramp' dyka upp i spalterna. Eller om det var i en tv-intervju. En halländsk författarinna som kommit ut med den ena succén efter den andra år efter år fann sig plötsligt sittande med ett ständigt blankt papper i skrivmaskinen. Det liksom inte ville sig när hon skulle till, ungefär som för tjurstackarn som blivit impotent.

Var hittar man paralleller till sådan här intellektuell djupdykning? I skolvärlden kanske, där en lärare mobbas av elever som hittat svaren på de svåra frågorna på nätet och sedan låter pedagogen står där som ett nöt. Eller inom tillverkningsindustrin, där svarvarens möda faller ihop som ett korthus sedan han sluntit med verktyget i sista skäret.

För människor som i likhet med mig formulerar sig med ord, är skrivkramp inte så där jättekäckt precis. Men det finns ju tack och lov hjälpmedel. För ett antal år sedan fanns en herre i Östergötland som sålde ett nyhetsbrev till skribenter och där väl den viktigaste målgruppen var folk med skrivkramp. 'Skriv-idéer' hette nyhetsbrevet och författaren presenterade ett hundratal skrivuppslag i varje utgåva. Detta kunde man inhandla för eget bruk mot en tämligen rimlig avgift - 50 kr/ nummer eller hur mycket det nu var på den tiden. De pengarna offrade många skribenter gärna för att kunna komma loss och börja meddela sig med omvärlden på nytt när svadan tillfälligt tystnat. Sedan väntade honorar som vida översteg prenumerationsavgiften på nyhetsbrevet.

Kanske är det då bättre att uttrycka sig med bild i stället för bokstav. Bilder är det uttrycksmedel den där gamle modsfilmaren mm i Forshem använder med stor framgång. I ett avsnitt i TV:s filmkrönika nyligen flimrade bilder från Gästgivargården förbi i filmmakarens klippbord. Men jämfört med skribenter måste antagligen en bildberättare vara mer varsam med sina uttrycksmedel än författaren med sina ord. Eftersom bilderna möter betraktaren på ett helt annat sätt än bokstäverna sina läsare. Fast gemensamt förstås är att såväl bilder som ord tolkas individuellt hos betraktaren/läsaren. Inne i hjärnan! Är det inte fantastiskt?

Bildkramp har jag dock hittills inte hört talas om som begrepp. Men kanske dyker företeelsen upp en vacker dag. Då blir det nersvart i tv-rutan. Sanna min ord.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.