Svenska folket har blivit så försoffat att vi just anmodats att börja röra på oss. Allt för en förbättrad folkhälsas skull. Propagandamaskinen har redan dragit i gång.

Det är inte första gången ett samhällsorgan tar svenska folket i örat. 6-8 smörgåsar om dagen var det som gällde någon gång på 70-talet. Nu handlar det om att röra på sig 30 minuter varje dag. I fjol hittade jag rådet på en hälsosajt att promenera i rask takt 15 minuter var annan dag för att hålla mig i trim. Nu har plötsligt ribban åkt upp och det med besked. Dubbla ransonen motion är vad som gäller några månader senare.

Syftet är synnerligen allvarligt men vällovligt. Ökat soffsittande leder till mindre energiförbränning som i sin tur kan ge upphov till allehanda vällevnadsåkommor. Men med det börsklimat som rått på sistone så tyder vissa tecken på minskat intresse från småspararna att vilja ge sig in i våghalsiga affärer. Så denna lättrörliga massa torde därför lätt kunna inspireras att lämna flimret på dataskärmen till förmån för stavgång eller annan moderiktig motionsform.

Mina egna motionsinsatser har varit en hel del upp och ned om jag tittar lite i backspegeln. Skolgymnastiken var nog från början rätt mycket präglad av gamle Per-Henrik Ling, "gymnastikens fader" med tänj och töj och svikt och hej. Fröknarna i Järneklevs skola uppträdde själva i sina strikta klänningar även när vi barn skulle gymnastisera. De ansåg sig väl förlora i respekt och värdighet om de själva skulle dra på sig gymnastikdräkt. Och de valde nog rätt. Jag har svårt att tänka mig dessa prudentliga ens damer blotta vaden.

Annat var det med "Munkan" i den gamla gymnastikladan i Lidköping Hon gick i gymnastikkläder dagarna i ända, med en liten basker käckt på svaj som pricken över i. Hennes entusiasm för sitt skolämne började så småningom lite smitta av sig på oss elever. Och när hennes manlige efterträdare tillsammans med rektorn drog igång fjällresor till Funäsdalen och Kongsberg i Norge började vi nog tycka att det här med fysisk aktivitet var helt OK.

Så småningom - i mer vuxen ålder- fångades jag tills sist in av motion i form av gymnastik till musik. Som blev till regelbundna jympa-pass och faktiskt också en stor uppvisning på Framnäs i Lidköping tillsammans med några tusen likasinnade från hela Västergötland. Och tänka sig. I ledet strax bakom mitt hittade jag en gammal skolkamrat från Järneklev som också stod och vevade på armarna och svängde benen till "Informator". Senaste gången vi uppträtt tillsammans i vit singel och blåa gymnastikbyxor med fladdrande ben låg väl 35 år tillbaka i tiden.

Därefter har jag haft några vändor med Friskis&Svettis och till och med vågat mig på gym-besök. Fast detta senare verkar lite för hetsigt och uppskruvat för mig egen lite mer stillsamma smak, i varje all i de mest moderiktiga anläggningarna. Bengt Bedrup intervjuades i tv häromdagen i just det här ämnet. Han menade att det tar emot att dra på sig grälla trikåer och stickade vristvärmare när man kommit lite upp i åren. Jag måste nog hålla med.

Men "blandjympa" i ett par gamla gula långbenta shorts och en t-shirt i storlek XL tillsammans med ett gäng tjejer i mogen ålder har faktiskt sin tjusning. Fast jag ställer mig lite försynt i bakgrunden eftersom vi killar brukar vara i minoritet i de här sammanhangen. För det är ofta svårt att hålla jämna steg med de här häftiga mormödrarna, ska jag säga.

Och jag kommer plötsligt ihåg två rader ur en gammal julsång:

"Upp och hoppa, ligg ej och dra dig.
När du blir gammal vill ingen ha dig"!

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.