I söndags den 23 juli öppnade det enda ursprungliga soldattorpet av fem i Västerplana. Torpet ägs sedan 1950-talet av Kinnekulle Hembygdsföreningen och har föreningen har som tradition att öppna torpet någon gång varje sommar.
Som vanligt hittade många besökare detta utflyktsmål strax över 100 personer gjorde en visit i torpet.
I skuggan under träden fann många besökare svalkan och möjligheten att dricka kaffe med hembakat. En oas i sommarens värmebölja och även en mötesplats för många att bara få sitta ner och prata med kända och okända.
Som alltid fascineras besökarna av interiören och exteriören, att torpet varit bebott fram till början av 1930-talet känns inte så avlägset, det är inte svårt att förstå att detta torp inte alltid var så idylliskt under de kalla årstiderna. De 85 cm tjocka väggarna av kalksten och de oisolerade golven gav inte någon större skydd mot vinterkylan. Ytan på torpet är enligt de normer som Armen bestämde, 4 x 8 m. Torpet låg under Skattegården i Västerplana, rotebonden som skulle stå med bostaden åt den indelte soldaten skulle även avsätta lite mark, denna var troligtvis inte den mest bördiga. Om soldaten skulle avlida i tjänsten så fick änka hjälp med begravningen av rotebonden och snarast skulle en ny soldat in i torpet vilket medförde att änka med barn fick försöka hitta en ny hemvist.
Jonas Sixtus (den siste soldaten i torpet) bodde i torpet tom år 1891, han emigrerade till Amerika med sin hustru och dotter. Två av parets söner hade tidigare emigrerat till det landet "over there".
Ett utflyktsmål för både ung och gammal - kanske framförallt för de yngre då mycket av bekvämligheterna som man har i sin vardag inte alltid skall tas för givet. En resa i tiden 300 år tillbaka, när man som besökare stiger över tröskel in i torpet lämnas man inte oberörd.
