Naturskildraren Anders Johansson arbetar oförtrutet vidare. Flitig är han som en myra. Under detta årtusendes första sex år har han hunnit med att ge ut eller medarbeta med texter och bilder i mer än 30 böcker. Hans senaste "Stränderna" (Ängö bok och bild) är diktsamling nr tio.
Antologipärlan Skymningen fanns med redan 1983 i samlingen "Under träden". Det var i den de berömda orden föll:
"Jorden är en tunn skiva:
försiktigt rör den sig genom världsrymden
för att inte spilla ut floder och hav."
I "Stränderna" möter man nya sidor hos denne mångsidige författare, som också hunnit med att sjunga in egna texter på en cd. Han berättar om alltings vittrande och om gravplatser som ligger så nära anslutna till hav och älv att vattnet gräver sig in till kistorna och för de döda med sig ut. Ett sådant problem uppstod t ex vid en av kyrkogårdarna i Västerdalarna under 1960-talet. En sjösättning kan man tycka av ett mera makabert slag rent fysiskt men symboliskt mera förklarande.
Kanske är det dikten En sann historia som berör mig allra mest i den här samlingen. Händelsen är måhända banal och inträffar för de flesta, det obegripliga men fysiskt fattbara, att någon ger sig av, lämnar till synes utan orsak ett förhållande:
"Att försöka leva är att berätta
vad som hände.
Inte utelämna något:
jag förlorade henne."
Hos de flesta som upplevt detta blir ett varigt sår kvar, gömt inombords men ständigt närvarande. Det bara är så. I alla finns i inre avseende en trasig led.
Också Galilei Galileo och Johannes Kepler ryms med sina forskningsrön i en dikt som ställer sig kritisk till religionen och dess fasthållande vid skapelseberättelsen:
"Här och var står en kyrka
och berättar om att det funnits synd
åtminstone i 1000 år."
I dikten På väg hem känner författaren att också åren farit fram med honom. Själv har han nu ett år kvar till de sextio, krämpor börjar inträda. Han anför tankar på det ovissa. Stundom drabbas han av tvivel. Men nu är han på väg hem efter en utfärd tillsammans med ett värkande knä. Att undslippa livet genom ett konstlat knep känns som humbug.
"För mig är det hur som helst för sent
att dö ung och vacker."
I "Stränderna" kommer man författaren Anders Johansson nära inpå livet. Samlingen är förvisso inte hans bästa men väl värd att stifta bekantskap med.
