Det svenska rymdobservatoriet Odin observerar just nu att 1 ton vatten per sekund strömmar ut från den sönderfallande kometen Schwassman-Wachman. Kometen, som även kallas 73/P delade upp sig och bildade tre minikometer förra gången den passerade nära solen (1995), men nu faller den sönder i småbitar. Några av kometdelarna passerar just nu så nära som 11 miljoner km från jorden (ca 25 ggr avståndet till månen) och gör det möjligt att på nära håll se hur en komet till slut förstörs. Så nära oss har ingen komet varit de senaste 20 åren.
Genom teleskop över hela världen och från satelliter i bana följer man nu dramatiken. Odin, som flyger 600 km över jordytan – högt ovanför atmosfären – kan studera hur vattnet förgasas från de frusna kometdelarna. Delarna tilldelas bokstavsbeteckningar för att man ska kunna hålla isär dem. På bilder tagna av Hubbleteleskopet den 18 april (se http://hubblesite.org/newscenter/newsdesk/archive/releases/2006/18/) ser man att del B består av en större komet följd av något som liknar en flygande isig grushög. Den 8 maj blev plötsligt den här kometdelen mycket ljusare och föll troligen sönder totalt. Den 7 maj kunde Odin se att 100 kg vatten per sekund strömmade från kometdelarna och nu rör det sig alltså om hela 1 ton vatten som flödar ut per sekund. Odin fortsätter att mäta på kometdelarna under maj månad. Utöver att följa förändringarna försöker man bestämma mängden ammoniak och isotopiskt vatten. Kometdelarna passerar oss som närmast den 14-17 maj.
När kometen faller sönder lämnar den efter sig ett moln av stoft som syns som meteoriter när jorden passerar i sin bana runt solen. Om det var en kollision som orsakade kometens splittring 1995 skulle vi kunna se stora mängder meteoriter redan i år. Annars, om den föll samman av sig själv, tar det längre tid för stoftmolnet att når jordbanan. Troligtvis får vi vänta lite på extra fina stjärnfall.
