Som vi alla vet är Sverige ett naturskönt och vackert land där nästan alla har nära till skog och grönområden, vattendrag och stränder. Rätten att promenera, cykla, rida och åka skidor – ja, att fritt vistas ute i den svenska naturen – allemansrätten – är djupt rotad i vår folksjäl.
Allemansrätten är sedan 1994 dessutom införd i den svenska grundlagen, vilket vi socialdemokrater är mycket positiva till.
Det är en ovärderlig förmån för den enskilde medborgaren att kunna följa skogssjöns strandkant utan att behöva bekymra sig över vem som är ägare till de olika strandpartierna. Vi vill att stränderna ska fortsätta vara till glädje både för oss själva och för framtida generationer.
Strandskyddet är kanske det mest konkreta uttrycket i svensk lag för allemansrätten, och därför finns det också reglerat i lag, under miljöbalken där det med all rätt hör hemma. Miljöbalken är en ramlag som innehåller många olika verktyg för att uppnå det övergripande målet om en hållbar utveckling. Strandskyddet gäller inte bara friluftslivet, utan för att bevara stränderna för deras stora betydelse för ett rikt djur- och växtliv – den biologiska mångfalden.
De första strandskyddsbestämmelserna kom på 1950-talet, och strandskyddet som det ser ut idag härrör från 1970-talet. Det innebär i stort att det i hela Sverige är förbjudet att genomföra en rad åtgärder (t ex byggnation, utgrävningar, hamnanläggningar) inom den strandskyddade zonen, som vanligtvis sträcker sig 100 meter från såväl land- som vattensidan av strandkanten vid kuster, sjöar och vattendrag.
Att överföra strandskyddet till Plan- och bygglagen (PBL) som Sveriges kommuner och landsting föreslår, skulle kraftigt försvaga strandskyddet eftersom det i praktiken innebär att det generella strandskyddet försvinner, och därmed blir det en försämring av allemansrätten. En tillståndsprövning på kommunal nivå, istället för nuvarande dispensprövning av länsstyrelse, innebär en väldig försvagning av skyddsnivån, och för det stora flertalet områden blir skyddet näst intill obefintligt och helt beroende av kommunernas goda vilja.
Redan idag pågår en snabb exploatering av stränder på många håll i landet, trots det generella strandskyddet. Det stora antalet dispenser varje år (3 000-4 000/år) leder till att allt fler stränder ändå privatiseras. Ett ökat bostadsbyggande inom strandskyddat område skulle i större delen av landet ytterligare förstärka segregationen på bostadsmarknaden. De som idag bor på orten skulle utestängas från strandområdena för att ett fåtal skall få njuta av naturens skönhet. Genom strandskyddet har vi hittills undvikit att helt privatisera våra stränder.
Den arbetsgrupp som tillsattes av regeringen i syfte att se över strandskyddet redovisade i somras förslag på både lättnader och skärpningar i strandskyddet. Lättnaderna berör 61 kommuner med särskild god tillgång till stränder, och skärpningarna gäller främst förbättrad tillämpning och stärkt skydd för de mest värdefulla strandområdena.
Vi socialdemokrater i riksdagen hoppas att ett förnyat strandskydd ska vara fortsatt starkt, och värna om naturen samtidigt som stränderna förblir tillgängliga. Vår allemansrätt och vårt strandskydd är viktigt!
