En 63-årig man blir akut sjuk. Han har tidigare opererats för blödande magsår, och nu är det magen som krånglar igen och hjärtat.. Han får ambulans till ett sjukhus men måste sedan under natten transporteras från sjukhus till sjukhus trots allvarliga diagnoser på varje ställe, och när han äntligen kan opereras är det kanske för sent. Hur kan sådant få ske i vårt civiliserade land?
|
|
Skådespelaren Ion Fiscuteanu som Mr Lazarescu
|
|
Lugn bara, mannen heter Dante Lazarescu och bor i Bukarest, och det är en film som beskrivs. "En bra film skall kännas lika trovärdig som en dokumentär" säger Leif Olson efter att ha besökt Göteborg Filmfestival för 25:e gången. Han berättar här om sin upplevelse av den film han sätter främst i årets program.
Göteborg filmfestival, det största filmevenemanget i Sverige med snart 30-årig tradition, avslutades för drygt en vecka sedan. Som vanligt uppvisar festivalen ett vitt spektrum av filmer under den dryga vecka den pågår.
En film som rönte mycket stor uppskattning var den rumänska filmen The Death of Mr Lazarescu.
Den har fått många utmärkelser och i Rumänien ville man nominera den till en Oscar.
Filmen The Death of Mr Lazarescu , är en bjärt kontrast mot de stora, påkostade actionfilmerna. Den är så nära dokumentärfilmen man kan komma. Handlingen kan tyckas alltför vardaglig för film, men i händerna på regissören Cristi Puiu har berättelsen blivit oerhört fängslande.
Dante Lazaarescu, är änkeman, bor ensam med tre katter i en liten enrummare, en lägenhet, typisk för Ceaucescutidens boendeprogram där "Alla skulle ha en bostad". Han röker och dricker för mycket. Hans grannar hjälper honom då han blir akut sjuk, en ambulans kommer och han får första hjälpen av ambulanspersonalen. Han transporteras till ett sjukhus mitt i natten. Oturligt nog har en stor bussolycka inträffat just innan så sjukhusen får arbeta för högtryck och stackars Mr Lazarescu, som blir allt sämre under natten, blir satt på undantag. Läkarna på första sjukhuset undersöker honom, tar prover, men han skickas till ett annat sjukhus, p g a platsbrist. Där upprepas proceduren, och han skickas till nästa sjukhus. De olika läkarna uppvisar varierande grad av empati, de är skickliga, men trötta och i vissa fall cyniska, både mot mannen och den medföljande ambulanssköterskan, som hela tiden försöker förmå dem att ta in patienten. Han forslas till fyra olika sjukhus. En del läkareär smidiga, andra följer regelboken så strikt att det blir närmast groteskt. Vid det tredje sjukhuset är man klar att operera honom, men först krävs att han skriver under ett godkännande att han är villig att ta riskerna med en operation. Nu är det bara så att han är halvt medvetslös och förlamad i höger arm,. Eftersom han inte kan skriva under skickar läkaren honom till nästa sjukhus där man "kanske tar risken att operera utan hans skriftliga tillåtelse". Spänningen är stark, situationerna är realistiska, den kalla Bukarestnatten och känslan av vanmakt i den stora vårdapparaten gör filmen till ett mästerverk. Man möter också värme och omtanke, inte minst i den lilla ambulanssköterskans tappra försök att hjälpa Lazarescu. Hon bemöts ibland av en prestigefylld cynism från läkarna, då hon försiktigt berättar om hans tillstånd och får det irriterade svaret: " Är det ni eller jag som är läkare?"
Läkarnas löner i Rumänien är oerhört låga, liksom lärarnas t ex. Kanske en femtedel av ersättningen i Sverige.
Därför arbetar de oerhört mycket, måste oftast ha extrainkomster för att klara sig. Detta speglades i filmen, men samtidigt är yrkeskunnande och yrkesetik av främsta klass. Denna sjukhusfilm skiljer sig genom sin vardaglighet och sitt sociala patos helt från de vanliga sjukhusskildringarna man brukar se på film. Inte sedan jag såg Janne Halldoffs fina "Korridoren", för många år sedan har jag upplevt denna typ av film så starkt.
|
|
Leif Olson med personal på sjukhus i Bukarest (blodprov och ögonundersökning)
|
|
Dessutom fick jag själv erfara hur den rumänska sjukvården fungerar i november förra året. Jag arbetade med teater i Bukarest men blev sjuk och måste uppsöka läkare. Jag möttes då av stor empati, och grundlighet och slussades snabbt till rätta avdelningar. Förhållandena var ytligt sett betydligt primitivare än här, lokalerna var nedslitna, mycket gjordes för hand med väldigt få datore,men det sätt utrustningen användes och det känsliga sätt på vilket arbetet utfördes var mycket imponerande. Så mitt förtroende för rumänsk sjukvård är orubbat trots den i vissa stycken pessimistiska filmen.
Varför tycker jag så mycket om den här filmen? Antingen beror det på min ålder eller att jag sett många många filmer, men jag är trött på skräniga, flashiga actionfilmer, filmer med effekter som oftast kunnat göras i datorer, trendfilmer som får så mycket reklamhjälp i media att de är slutsålda redan innan de är klara. Den här enkla filmen däremot, med sin subtilt dramatiserade verklighetsskildring, inbjuder till många tankar och djupa diskussioner. Ett socialt realistiskt tidsdokument som bör ses av alla och som kunde vara instruktionsfilm i konsten att vårda, med psykologiska, praktiska och .mänskliga aspekter där alla kan identifiera sig på något sätt, och lära sig. En oerhört spännande debattfilm som känns nödvändig och välgörande även i vårt trygga folkhem där intet sådant kan ske, eller…?.
The Death of Mr Lazarescu. (Rumänsk titel: Moartea domnului Lazarescu) i regi av Cristi Puiu.
Leif Olson, dramatiker och översättare har följt festivalen sedan dess begynnelse, skrivit artiklar och gjort en mängd radioprogram under årens lopp. Han regisserad e i somras en film som inspelades i trakterna kring Götene.u
