Andreas Svenberg är sekreterare i Föreningen Arbetarskrivare och dramatiker. I sin nu publicerade pjäs Sitt inte hopplös! (Effektlådan) handlar det om ett fabriksgolv, där tillverkningen är lotter, som blandas för hand på ett mycket primitivt sätt.
Lite lätt absurt och konstruerat, kan det tyckas i förstone. Men ingalunda odramatiskt, nyanserna är små och nålfina. Svanberg kan miljön efter några år på golvet i en läkemedelsfabrik. Personernas karaktärer framträder långsamt i en oskarp belysning. Småningom visar de tydligt sina intentioner. Över sig har de en tjänstemannansektor och ett tydligt kryperi, där närmsta förmannen lovar men verkställer inget av det han utfäst.
Solidariteten sätts på spel. En anställd knycker en lott och den visar sig innehålla en miljonvinst. Betänkligheter inträder. Ska han sno åt sig vinsten och inte låtsas om någonting? Samvetet gnager.
Sitt inte hopplös! vill visa på hur det enkla kan bli komplicerat. Det här är en pjäs som mycket väl skulle kunna få gehör i en tid som kallas postindustriell. Strukturerna är desamma som tidigare. Tunga lyft och moraliskt förkastliga knep förekommer fortfarande.
