Elisabeth Lindfors väckte stor uppmärksamhet med fjolårets roman Hon hette Agnes. Därför var förväntningarna stora på hennes nya roman Utanför allt (W&W).
Här rör det sig om en framtidsroman, där brev varvas med dagboksanteckningar. Det stilistiska greppet göra romanen lika utlämnande som en personakt i ett brottmål. Aktörernas namn förefaller vara både nordiska och baltiska.
Landet som skildras har under en tid varit demokratiskt styrt - men nu lever folket skiktat. Medlöparna lever i välmåga innanför skyddande murar. Folket däremot lever i misär och under ständig polisiär kontroll.
Elma Oter, som skriver dessa brev till sin dotter i ett angränsande demokratiskt land, har en förflutet som filmskapare och debattör. Nu tvingas hon leva under täcknamn i ett slumområde utan såväl drickbart vatten som centralvärme.
Utan hennes vetskap används hennes utsmugglade brev i utländsk press som bevis för hur diktaturen verkar. Breven blir en katalysator som sätter fart på motståndsrörelsen. Demokratin är bräcklig och den måste ständigt försvaras. Elisabeth Lindfors roman ger oss skrämmande inblickar i hur lätt människor böjer sig för en vapenskramlande övermakt. En tankeväckande bok.
