Västerplana by har tidigare haft fyra kanske fem soldattorp från 1700-talet, det enda som finns kvar i sitt ursprungliga skick är Åtorp 399 och är en av byns stoltheter. Torpet är även känt för sin historia om att Greta Garbos far bodde där.

Torpet har 85 cm tjocka murar av kalksten och skorsten av täljsten, en kammare med kök samt en vind, till byggnaden fanns även tidigare en ladugård. I denna primitiva miljö utan värme och vatten levde människor fram till år 1931.

Som många andra byggnader har torpet fått namn av de personer som bott eller haft någon anknytning med torpet.  Sextustorpet, Lurestorpet och Garbotorpet är några av de namn som finns sedan tidigare, men det riktiga namnet är Åtorp nr 399.

Soldaten Gustav Sextus som bodde i torpet i slutet på 1800-talet tjänstgjorde som soldat vid v Kongl. Skaraborgs regemente Höjentorps Compani, han var dessutom stenhuggare och auktionsutropare. År 1891 emigrerade Gustav med fru och yngsta dotter till Amerika där några av parets söner redan fanns.

Lovisa och Gustaf Johansson (Greta Garbos farföräldrar) bodde som i torpet efter Sextus. Gustaf var stenhuggare och mer känd under namnen "Örn-Gustaf" eller "Lures-Gustaf", av namnet att döma var han inte så noga med sanningen. Hustrun kallades "Örna-Lisa" eller "Luresa" och torpet Lurestorp. Paret var strävsamt, födde och fostrade nio barn på det lilla torpstället. Den äldste sonen Sven flyttade till Stockholm och blev ölutkörare, där gifte hans sig och fick dottern Greta Lovisa Gustavsson, år 1922 tog Greta tog artistnamnet Greta Garbo. Gretas föräldrar levde inte ihop.

Lovisa blev änka år1908 och hon försörjde sig delvis genom att gå runt i bygden och hushålla för ensamstående. Fram till år 1931 bodde Lovisa i det lilla torpet , det sista året bodde hos sin dotter och hon avled år 1932.
Det lilla torpet sov en lång törnrosasömn under en lång följd av år och sedan 1950-talet ägs det av Kinnekulle hembygdsförening.

Någon gång varje sommar öppnas dörrarna till torpet, då har besökarna möjlighet att få se det i sin helhet. Besökarna har även möjlighet att slå sig ner och dricka kaffe som serveras i skuggan av de stora träden.

Alla tror inte på historien om att den "Gudomliga" hade sina rötter från Västerplana. Det är viktigt att en by får ha sin historia och kan inte motsatsen bevisas klart så är det nog sägnen som får avgöra sanningen och denna får leva vidare. Som alla känner till så tvistar historikerna om såväl Sveriges rikes vagga som historien i Bibeln. Att en by får ha sin historia binder samman människorna i och från bygden så vi skall låta historien få leva vidare och torpet får ha sin själ.

Text Kinnekulle Hembygdsföreningen, Lena Brodin och Freddie Wendin
Artikeln publicerad: 050417