Missionsprovinsen har nu bildat en egen självständig kyrka. En liten minoritetsgrupp har under ett par år byggt upp en alternativ struktur och det kyrkobygget slutförs i och med biskops- och prästvigningen.
Det blir nu tydligt för alla att Missionsprovinsen inte är en del av Svenska kyrkan. Detta bekräftas också av biskop Walter Obare från Kenya, som utförde biskopsvigningen och har förklarat sin aktiva medverkan med att Missionsprovinsen tydligt presenterat sig som en självständig kyrka i Sverige.
KG Hammar
ärkebiskop, Svenska kyrkan
Fakta
Ämbetsbärare (biskopar, präster, diakoner) inom Svenska kyrkan har i sin vigning lovat att följa kyrkans ordning. Den som aktivt är med och startar eller vigs till tjänst i en alternativ kyrka blir föremål för domkapitelsprövning i respektive stift och kan därmed förlora sitt ämbete inom Svenska kyrkan. Detta gäller även pensionerade ämbetsbärare.
Missionsprovinsen kan inte viga en biskop till Svenska kyrkan. Enligt kyrkoordningen ska ärkebiskopen leda vigningsgudstjänsten när någon vigs till biskop, och det finns särskilda bestämmelser som reglerar valet av biskop (se www.svenskakyrkan.se/kyrkoordningen: 25 kap. 4§ samt 8 kap. 8-39§).
Medlemskapet i Svenska kyrkan påverkas inte av detta. Svenska kyrkan utgör inte en åsiktsgemenskap och vem som helst får vara medlem i Svenska kyrkan, som är en öppen evangelisk-luthersk folkkyrka. Ingen kan uteslutas på grund av sina åsikter – det finns inte ens en ordning för uteslutning.
Svenska kyrkan beslutade 1994 att den som inte bejakar kvinnors rätt att verka som präster inte får vigas till präst. De präster som vigdes före 1994 och som inte kan acceptera eller samarbeta med präster som är kvinnor, har begränsade möjligheter att verka inom kyrkan. De får inte anställas på arbetsledande befattningar såsom kyrkoherde, domprost eller biskop.
