Sill och annan Östersjöfisk innehåller fortfarande så höga halter av PCB, dioxiner och andra miljögifter att de överskrider EU:s gränsvärden. Halterna av av bromerade flamskyddsmedel är 50 gånger högre i strömming från Östersjön än i atlantfisk, visar en ny rapport från Världsnaturfonden WWF.
Fiskar som lax, havsöring, torsk och piggvar har de senaste decennierna fått problem med fortplantningen.
Även marina däggdjur och rovfåglar som befinner sig i toppen av näringskedjan drabbas. I sälar, havsörnar och sillgrisslor är halterna av flamskyddsmedel mellan två och fem gånger högre än i Atlanten och Norra Ishavet.
Flera andra farliga kemikalier - exempelvis fluorerade ämnen som används som ytskikt i textilier och matförpackningar - har påträffats hos tumlare, fiskar och fåglar.
Östersjöns ekosystem är exta känsligt för nedsmutsning eftersom vattenutbytet med Atlanten är litet. Dessutom gör det kalla vattnet att föroreningar stannar kvar länge.
- Vi dras därför inte bara med gamla synder utan drabbas också hårt av alla nya kemiska ämnen som är i omlopp.
Östersjön är numera ett innanhav i EU och medlemsländerna har därför ett särskilt ansvar, säger Katarina Veem, chef för WWFs hav- och kustprogram.
Hittills har den nuvarande kemikalielagstiftningen misslyckats med att få bukt med problemen. Men EUs förslag till ny kemikalielag, REACH, som EU-parlamentet ska rösta om senare i år, innebär hårdare kontroll av tiotusentals ämnen och utfasning av de farligaste.
- Reach är det här decenniets chans att få en tuffare kemikalielag som ger friskare miljö för både människor och natur, säger Lars Kristoferson, generalsekreterare för WWF.
Till skillnad mot övriga EU-länder har Finland och Sverige grönt ljus fram till 2006 för att sälja Östersjöfisk med dioxinhalter som överskrider EUs normer. Detta under förutsättning att exempelvis gravida kvinnor får kostrekommendationer om hur ofta de bör äta östersjöfisk.
