Utredningen om förnybara fordonsbränslen lämnar slutbetänkande
Andelen förnybara fordonsbränslen i Sverige ska vara 5,75 procent år 2010. Det föreslår utredningen om förnybara fordonsbränslen i sitt slutbetänkande Introduktion av förnybara fordonsbränslen (SOU 2004:133) som i går överlämnades till miljöminister Lena Sommestad. Dessutom vill utredaren införa ett system för gröna certifikat för fordonsbränslen i likhet med det som finns på elmarknaden.
Utredare är SMHI:s förre generaldirektör Hans Sandebring. Grunden för utredningens uppdrag har varit EU:s direktiv om biodrivmedel.
Det nationella målet för 2010
Utredaren föreslår att det svenska nationella målet för andelen förnybara fordonsbränslen år 2010 sätts till 5,75 procent, vilket är samma som EU:s referensnivå. I ett scenario visar utredningen att det är möjligt att uppnå det ambitiösa målet under förutsättning att det exempelvis sker förändringar av låginblandningsnivåer av biodrivmedel i bensin och diesel. Det redovisas även två andra scenarier ett optimistiskt och ett pessimistiskt där de underliggande förutsättningarna är sämre respektive mer fördelaktiga.
Låginblandningsnivåer
Utredningen föreslår att nivån för inblandning av etanol i bensin ökar från 5 procent till 10 procent och att inblandning av RME i diesel ökar till 5 procent. I det förstnämnda fallet krävs beslut på EU-nivå och utredaren menar att Sverige aktivt bör verka för en förändring så snart som möjligt. Beträffande RME kan ändringen ske genom ett nationellt beslut.
Gröna certifikat
Utredaren förordar att ett system för gröna certifikat för fordonsbränslen införs men säger att det krävs ytterligare fördjupade studier av hur systemet praktiskt ska kunna införas.
Gröna certifikat är enligt utredaren det bästa styrmedlet för att åstadkomma en marknadsbaserad introduktion av biodrivmedel, bättre än skattesubventioner och tvångsmässigt kvotsystem.
Användningen av certifikaten bör kunna komma igång 2009 och då bör de nuvarande skattesubventionerna avskaffas eller fasas ut.
Forskning, utveckling och demonstration
Utredaren förslår att det görs en kraftig satsning på forskning, utveckling och demonstrationsprojekt. Den forskning som bedrivits inom området förnybara fordonsbränslen har minskat kraftigt de senaste åren. Det behövs en förnyad stor satsning inför det teknikskifte som det innebär att gå från traditionella fossila till koldioxidneutrala bränslen. Kostnaden blir hög eftersom det krävs både forskning och stora demonstrationsprojekt för att utveckla tekniken, bygga produktionsanläggningar och för fordonsflottor som använder de nya drivmedlen.
Utredningen bedömer att det statliga finansieringsbehovet kommer att uppgå till cirka 150 miljoner kronor per år. Genom medfinansiering från industri och övriga aktörer kommer de totala insatserna att bli minst de dubbla. EU kan också bli ytterligare en medfinansiär.
Finansieringen för perioden 2005 till 2009 kan ske genom en höjning av skatterna på fossila bränslen. Därefter finns avsevärda frigjorda resurser från den skattesubventionering som föreslås upphöra, eller alternativt fasas ut. Energimyndigheten föreslås få samordningsansvaret för forskningen.
Internationella jämförelser
Sverige ligger i internationell jämförelse ganska långt framme när det gäller strategi för att implementera biodrivmedelsdirektivet. Få länder har ännu redovisat några konkreta planer på hur direktivets intentioner ska kunna förverkligas. Internationellt är etanol det drivmedel som används mest och det är också det drivmedel där importen kan ökas snabbast. Negativt är att den importerade etanolen är billigare än den svenskproducerade och därför hämmas en utbyggnad av etanolproduktion i Sverige. På lång sikt har Sverige goda förutsättningar att utnyttja råvarupotentialen för produktion av förnybara fordonsbränslen.
Huvudsekreterare i utredningen är Peter Ahlvik medan Henric Dunnington är biträdande sekreterare.
