Helgonet S:ta Lucia, som gett dagen sitt namn, var en ung italienska som led martyrdöden år 304. Men den 13 december var en speciell dag långt innan seden med luciatåg kom. Lucianatten räknades som årets längsta natt och enligt folktron var natten farlig, - övernaturliga makter drev sitt spel och djuren kunde tala. Själva Lusse (Lucia) blev liktydig med Lucifer, djävulen.
Det gällde att hålla sig vaken - i Västsverige började man frukostera mitt i natten. Första frukosten kunde serveras redan klockan 2 och därefter kunde sedan upp till tre frukostar serveras - den sista var den rikligaste. Det blev både klengåsar (tjocka smörgåsar med riven sandost), revbensspjäll med potatis och den sedvanliga lussegröten, som det finns exempel på från Värmland. Förutom att hålla sig vaken för farliga makter är frukosterandet också en kvarleva från den katolska tiden då julfastan började i gryningen.
Läs mer på Årets dagar på www.nordiskamuseet.se
Glöggen - vår mest traditionsrika juldryck
Att dricka varm, söt julglögg av vin och kryddor som kanel, kardemumma, kryddnejlika, pomeransskal och en bit ingefära, kanske spetsad med konjak eller brännvin och avjnuten med mandel och russin är en svensk sed från 1800-talet. Den medeltida traditionen att blanda varmt vin med kryddor har sina förespråkare, medan en annan falang menar att en riktig julglögg gör man av brinnande starksprit, brännvin eller cognac, som hälls över en sockertopp på ett halster över en kastrull och som sedan kryddas, - s.k. brûlot (fr. bränd) som ibland stavas brylå.
På nordiska museets hemsida under ruriken Mat på museet finns ett recept på Brûlot af cognac ur Hagdahl, 2:a upplagan 1891, framtaget av av Kersti Wikström, sakkunnig inom måltidskultur på Nordiska museet.
Läs mer på Mat på museet på www.nordiskamuseet.se
