Gunnel och Göran, ni var våra idoler, ni är fortfarande våra idoler. Båda kämpade ni för det sant feminina och för den forntida modersgudinnans betydelse. Hel, vars armar sträcker sig ända in i kvinnans roll i dagens samhälle. Ni kämpade väl trots att ni ofta kämpade i motvind.
Göran, din stämma var stark och ofta hård, med en envishet som trotsade de flesta hinder, du visade det starka och manliga i din kämparglädje.
Gunnel, du hade så mycket av kärlek och omtanke att du egentligen aldrig behövde kämpa, för oss blev du Modersgudinnan personifierad. Din kamp blev att vara och visa oss andra vad kärlek i sin allra finaste form kan uträtta. Ditt milda sinnelag och din humor blev din allra största styrka.
Vad ni två har åstadkommit för den forntida forskningen kan samhället kanske idag inte överblicka till fullo. Men vi som följt er genom åren vet, att de som forskar i era fotspår och i er anda kommer att kunna påvisa mycket av det forntida matriarkatets verklighet. Inte minst genom er genialiska forskning i det finska språkets urord. Genom era litterära verk finns det nu upptrampade stigar att följa.
Oh, vad vi redan saknar att kunna titta in till er och kunna diskutera allt mellan himmel och jord! Vi saknar din fläderblomssaft och dina äppelkakor Gunnel!
Men i våra sinnen gläder vi oss åt att ni nu är i ljuset och att ni gjort er sista resa tillsammans! Vi beundrar ert mod!
